Jag är sjukt less på alla uppmålade scener av att allt är så perfekt. Perfekta tjejer, perfekta killar, perfekta kläder och perfekt hår, perfekta relationer och perfekta barn. Perfekta samtal. Perfekta liv. Och eftersom folk inte har sådanna här perfekta liv men tror att alla andra har det så skämtar, avskyr och nedvärderar de allt som inte är perfekt eller som är det minsta udda. För att glömma det de själv har? Eller för att försöka hitta någon som är värre vilket gör dem själv snäppet bättre? Folk kämpar som attan för att hålla standard istället för att se de tillgångar och lyckokällor de har i vardagen.