Jag vaknade trött. Jag somnade till slut, jag undrar när.

Det är oro i kroppen. Ska till arbetsförmedlingen, hoppas på att bli stärkt. Ikväll ska jag jobba. Förra veckan jobbade jag ingenting. Känner mig obehövd och har ingen energi. Varför ska man kliva upp på morgonen? Medan andra bävar för arbetsveckan efter en helg så bävar jag för att sitta hemma och tappa självkänslan. Det är ingen skön känsla att känna den sakta glida ifrån en, det är som om man blir helt tom. Det är tur att jag har min kära som hjälpt mig med en plan inför veckan där jag vet vad jag ska göra, jobb jag ska söka etc. Det känns bra men motigt. Jag älskar honom så mycket. Jag önskar honom så mycket. Jag önskar oss så mycket.