Det värsta som jag upplevde i mellanstadiet var när jag var hos en bekant från skolan. Hennes mamma slog hennes lillebror i badkaret för att han inte ville bada. Det var inget märkvärdigt enligt henne. Jag har aldrig haft sådan ångest i hela mitt liv, det var då jag bestämde mig för att aldrig backa nästa gång jag såg ett barn bli orättivst behandlad.

Nu är denna bekant gravid och ensamstående precis som hennes mamma. Jag försöker hålla fingrarna i styr för att inte kontakta henne och böna och be henne att inte bli som sin mamma. Och ångesten och det dåliga samvetet kom tillbaka.

Känner mig ovanligt pigg idag, villket också är en ovanlig känsla! Gjort mackor till fika till mig och Mathias. Nu bär det iväg till dagis...sen praktik och artikelredovisning. Är nervös, har inte direkt tränat inför det..får läsa utantill.

Puss och Kram, ha en härlig dag!

Jag funderar på hur febrig man kan känna sig utan att ha feber? Känns som huvudet kokar!

Blev hemskickad från praktiken, när min handledare såg mig backade hon två steg ; )) De är livrädda för smitta där!

Så i stort: 7.00 skola, 11 stan, 13 praktik, hemma 14.30..sova till 16 då pappa kom hem med barnen. Nu har vi ätit pannkaka allihopa och tittar på barnprogram. Väntar på att jag ska känna mig bättre..

Det känns som om en kil mellan ögonen..det bara bränner och trycker. Alla är förkylda, det är grått och kallt..väldigt kallt. Folk drar sig upp, man kan nästan se som en osynlig skepnad dra upp varenda människa till sittande från sömnen. Då bestämmer de sig, jag ska upp!! Upp, jobba, äta, sova igen. Mörkret följer en längre och längre. Snart klär träden av sig och jorden börja lukta sådär sött och beskt och blött. Snart börjar det knaka under fötterna och då vet vi att början på det värsta är över, då börjar vi längta. Vi längtar. Vi längtar efter ljus och värme, trygghet och kärlek. Vi längtar efter äventyr och spänning. Vi längtar efter någonting nytt. Något som får oss att vakna och skaka av oss mörkret.

Ibland känner man sig så ivägen och jobbig. Så krävande. Som om man bara är en sån där människa som klänger sig fast runt benen och vägrar släppa.

Snart kommer svärfar och hämtar barnen på väg hem från jobbet. Detta för att vi ska kunna storhandla då Mathias slutar 19. Det betyder att jag har ca en timme ensamtid...något jag verkligen behöver. Mitt huvud håller på att sprängas. Teo har inte varit att leka med de senaste timmarna. Retats och tagit saker av Olivia, slitit i allt hon håller i, hållit fast henne och vägrar släppa fast hon skriker av panik. Sen spottade han på Olivia helt plötsligt, något påhitt...då blir jag galen, det värsta jag vet när han spottas! Så tar han sats och kastar sig på Olivia för att ta det hon håller i. När hon sover i soffan så sätter han sig på soffryggen bredivd och vickar fram och tillbaka och när jag viskar att han inte får sitta där för att hon vaknar då så skrattar han och vägrar flytta sig. Han vägrar kläder och sen när han har på sig kläder så äter han tröjan och drar i den över knäna och stoppar upp armarna i hålet för halsen. Sen börjar han hälla saft från ett glas till ett annat och när han inte får det så doppar han en toalettrulle i ett glas saft. Precis nyss så kastar han en stor metallbil över halva vardagsrummet. Mitt tålamod är på noll just nu. Det går inte att vara inne såhär en hel dag med båda barnen. De har inget att göra och jag har ingen fantasi ibland. De vill inte rita och inte leka med lego, inte titta på film och inte leka med dockhuset etc etc... Ut i det här vädret..nej tack.

*Djupt andetag* Det är antagligen mitt fel alltihop som inte givit tillräckligt med uppmärksamhet men det är inte lätt när man är själv...jag måste få vila någon gång! Jag behöver vila...

Vad duktig han är Ulrik, vinnaren av Lilla melodifestivalen 2009. : ) Så fin låt!! Och fin röst, helt otroligt!

Iof är han hela 15år, det gör iof att jag tänker...jäklar, man är inte stor när man är 15år! Lilla lilla Ulrik, tänk vad 15åringar håller på med nu för tiden...kan ni tänka er en sådan liten knarka, var med i knivslagmål etc.

Lite text från låten:

Tänk om man satte allt i perspektiv

Man kunde vara fattig och sjuk i ett annat liv

Inte ha några vänner, familj eller nån hund

Ingen som bryr sig om en, ens för en liten stund

Men jag har det bra idag

Jag har det bra idag

Det är en vanlig dag och jag har det bra

Jag har det bra idag

Allting handlar om relativitet

Man jämför sig och mäter om så i hemlighet

Men om vi slutar mäta oss med de som har det bäst

Skulle vi nog märka, vi lever i en fest

Det plingar på dörren och jag öppnar dörren i endast ett linne.

"hej?"

"hej..eh stör jag?", säger en man i dörröppningen.

"nej."

"jo...eh...lycka det vill väl alla ha...men vem vänder man sig till när man behöver mer lycka?"

"eh...till sig själv."

En kille några år äldre än mig själv står bakom mannen och hans ögon nästan poppar ut ur skallen.

"ja men tror du bibeln skulle kunna vara till hjälp?"

"ja om man tolkar den rätt..visst"

"Ja men skulle jag kunna få läsa ett stycke här..?"

"nejtack..hejdå"

Stänger dörren.

Trevligt med främmande såhär på segsöndag! Uppfriskande.