Jag älskar mina gullungar..

Jag har legat i influensan i tre dagar, eller vad det nu är. Jag får såhär varje sommar så Mathias är iaf övertygad om att det har med min pollenallergi att göra. Jag får feber, blir toksnorig, blir riktigt sjuk..ligger i sängen och fattar ingenting. Har ont i huvudet och har ledvärk i hela kroppen. Kan få jätte ont i ett ben eller en arm men i nacken och ryggen gör det ont hela tiden. Konstigt! Men idag är det bättre och tvingade mig till att ta Olivias sista inskolningsdag. Den var lite bättre än de andra dagarna jag varit där. Men Mathias håller med mig om att det är lite av en förvaring där inne med minimal halt av bus och skoj. Gissa vem som ska ändra på det... återkopplingssamtalet here I come! Jag är 23år och jäklar vad svårt det är att övertyga sig själv att man har en röst i en inbiten verksamhet men fan och hans moster ska jag inte klara det den här gången också..

Just nu sitter jag på skolan och har fixat de sista bitarna med en kompis. Eftersom det är schemaläggning på hög nivå när det gäller ett grupparbete på tre så väntar jag på tredje mannen själv här nu. Ska vidarebefodra lite saker.

Imorgon ska vi prata om hjärtinfarkt och livsstilsförändringar. Tre vetenskapliga articklar, information från fem böcker´och en webbplats har vi trängt in på en poster på ett A4 så det ser ut som en sarlig röra men har man en galen tant till kursansvarig så har man..

Imorgon ska vi ha fest, för den som känner mig och vill komma är det fritt fram! Sista aprilfest...det blir fullt hus! Våran bänk ute på alltan är klar.... Iaf så hoppas jag att den är kvar efter imorgon kväll ; )) Både många av Mathias arbetskamrater kommer samt simmargänget så det blir nog rätt mycket folk... Men de är rätt snälla och lugna tror jag..
Sen vill jag att alla håller tummarna samtidigt...NU!...att det blir fint väder imorgon så de kan trängas ute istället ;P

Altan....dock inte riktigt färdigmålad, vi måste köpa en bra pensel först..

För att bortse från att jag är i världens deppsvacka och tårarna bara rinner här hemma så tänkte jag skriva om annat.

Teos hade uppvisning på gamla dagis igår och han var så söt att man höll på dö. "Nu tar jag dig sa trollet", sa han...sötis!

Idag har barnen varit med min farfar och syrran. De har varit ute i frinvädret stort sett hela dagen och gungat i deras gunga som min farfar Bengt köpt. De älskar den! Vilken tur vi har! Och en sandlåda har vi blivit lovad av mina kära svärföräldrar. Vad härligt med sommarvädret som det faktiskt är just nu ute på vår altan. Barnen springer ute och är självgående och det är ju också ett stort plus ; ) Mathias har köpt en massa bräder som han ska bygga bänkar av längs två altanväggar och så har vi köpt träparsienner till de tre öppningarna som inte är inglasade. Ska bli fint där ute :)

Jag är tokig i mina barn...Olivia har fått rätt mycket temprament nu men det är rätt roligt att se tycker jag...hon vill bara så mycket. Är väl inte jätte roligt när hon är för trött för att t.ex gå på gården för hon ramlar hela tiden men vägrar gå därifrån bara för att hon ska gå på gården och liksom blir gummimannen när man tar upp henne. Men samtidigt ett friskhetstäcken, hon kämpar, hon vill och hon ska...lite vad livet handlar om. Teo har envis som en gammal get och tar alla chanser att busa... Tror han behöver mycket uppmärksamhet nu, han är i någon mognasfas som han tampas med. Han är jätte duktig och vill vara med hela tiden och hjälpa till.

Nu håller han och pappa sin på att skruva och borra där ute. Teo är knäpp tyst...häftigt att få vara med ju!

 Teo på nya cykeln..med stödhjul...

Kommer mer kort snart...när jag orkar fylla på kontot...

Det känns som det här är den värsta dagen i mitt liv. Jag orkar inte mer känns det som. Blä! Jag skulle lämnat in en rapport i måndags men missade det och lämnade in på onsdag...trodde det inte skulle spela såå stor roll men nej den eximineras inte förrän nästa termin. Jävla kärring!

Så har jag skolat in Teo och visst är det jätte bra, mycket bättre än förra, här är de mer smarta och glada, och Teo trivs störtbra, MEN de gör precis samma sak på det här dagiset som förra som jag hatar och det kommer bli strid igen..

Så började inskolningen med Olivia på lilla avdelningen snäckan igår. Jag började nästan gråta under dagen för det kändes inte alls bra. Miljön kändes skit från personalen. Inget skoj och kul utan bara måsten och tillsägelser. Och där de mest barn runt 1,5-2. Små barn som rent fysiologiskt inte har en mogen hjärna än, som man behöver trixa lite med och liksom avleda när de blir upprörda och trötta. Idag slog en 1,5årig tjej som knappt kan prata, en bil i en lilkilles rygg. Två förskolepedagoger (!) sitter och säger till pojken att ta upp en bil och slå den i ryggen på flickan. "Slå tillbaka, ta en bil och slå henne i ryggen med den" "här"..så ger de honom en bil och visar hur han ska göra. De stod verkligen och hejade på och villa att han skulle slå till flickan hårt i ryggen.

Jag bara stod och gapade...frågade på en gång om de lär barnen att slå tillbaka här. Fick till svar att det ibland var nödvädigt att slå tillbaka. Jag frågade om det inte vore bättre att säga nej, sluta och de menade att det inte räckte ibland. Jag sa att de väl då fick vända sig till fröknarna, att få hjälp och sa att i ena stund säger ni att de inte ska slåss och sen säger ni att de ska slåss...

Jaa...joo men inte slåss men säga nej...

ja men det var ju inte det ni sa till honom...

Nä inte slåss...ska man ju göra...

Diskussionen dog ut...

Öh? Har jag hamnat bland större idioter än vad man någonsin kan föreställa sig eller vad? Jag är så ledsen så jag skulle kunna riva ner TV:n just nu.

Så är de bara negativa och inte alls goa med barnen. Här ska Olivia går, tänk om hon varit tjejen...tänk att ha två vuxna som säger åt ett barn att slå henne... och de sedan ska vagna henne till sömns ute i vagnen..

Jag är arg och trött och ledsen och jag vet inte vad jag ska göra... min kropp är trött och min psyke håller på att sprängas i miljoner bitar. Jag vill bara vara ledig och sova bort alla bekymmer.

Men imorgon ska jag ha en redovisning....och på torsdag ska jag ha en gruppredovisning. Och sen har jag omtenta i jävulsämnet den 16e eller liknande. Sen ska jag jobba..

Jag vill ligga bredvid mina barn och inte lämna varken dem eller sängen...

Idag har vi varit hos svärföräldrarna. Jag och Olivia gjorde en kladdkaka som vi tog med. Väl hos dem skar Teo paprika till salladen, han var ju superduktig! Men lite satt man på nålar...

Tack Annette och Anders för den goda maten!

Äntligen är Mathias hemma! Han kom hem vid midnatt. Idag ska vi åka och köpa stövlar till Teos då hans är sönder. Och så ska jag kolla efter regnkläder åt Olivia för hon börjar ju dagis snart!

Olivia har kommit i den klassiska 1årsfasen då hon har kommit på att hon kan bestämma. Hon skriker så fort hon inte får som hon vill eller om det inte är precis som hon vill. Hon är väldigt arg när hon är trött också och är hon det minsta trött äter hon inte. Hon har precis börjat slå mot en med händer om hon blir riktigt arg men slutar tvärt om man säger nej och så blir hon ledsen. Hon har lärt sig att bli gummimannen och kasta sig bakåt när något är fel. Det är verkligen en klassisk period! Men dock skitjobbig, särkillt när hon vägrar sova! Och ammar gör hon fortfarande på natten 5-6ggr, och envis som en oxe är hon. Ibland vägrar jag och då är det en kamp utan dess like. :D

Just nu är jag sugen på fest, jag känner av mersmak efter i fredags då vi var på fest hos Micke med simgänget. Jag hade så fruktansvärt kul! Det var länge sedan....ja det är inflyttningsfesten då : ) Jag satt iaf i fredags och pratade politska frågor med en kille, de var väldigt roligt :D Vi diskuterade mycket men tyckte nog samma sak i slutändan...om mycket iaf. Och så var det lite kortspel och eftersom kvällen var helt improviserad av mig så blev det Minttu för mig. Vi drack tidigt på eftermiddagen och jag var lagomt glad och social och drog hem fyllkarln hem vid 00. Men gissa vem som mådde dåligast under natten? Varför tål inte jag någonting? :P

Jag är så glad över att jag är frisk.

Jag har lärt mig så många sjukdomar och har varit så inne i att få in allt men nu när jag har en överblick kommer det nästan som en panik över mig. Man kan ju få vad som helst när som helst i stort sett, det känns som ett under att jag i huvudtaget lever!

Alla dessa människor som har schemlagda dagar med katetrar, blodbyte, sprutor, tabletter och operationer. Illamående, värk och smärta. Dag ut och dag in. Jag börjar känna mig redo för sommarlov från skolan, jag orkar inte höra mer...