Ibland behöver du lita på att vissa känslor paserar och försvinner inom sinom tid. Att du kan fortsätta hoppas på att friden inom dig ska finna sig.

Men det går inte att förskjuta vetskapen om att känslan av att njuta kan existera med eller utan mörka hål.

Så som vi går varje dag kan vi gå på sätt i tusental.

Det återkommande problemet genom livet är att man aldrig vet vad som ska hända. Vad gör jag om..? Vart bor jag? Hur mycket har jag? Ibland planerar vi rätt, ibland fel och ibland för mycket. Vad är egentligen rätt att göra? Vad är egentligen rätt frågor att ställa sig? Vad är lagom?

Den enda sanning jag vet är det hjärtat säger att jag känner. Går det inte att applicera till verkligheten gör det ibland inget, ibland tar hjärtat över allt i livet. Som den klassiska stenen som sitter och tynger och värker.

Ibland undrar jag om jag är...

*En viktigpetter. Lånade nyckeln till toaletten på navets vänthall för fem kronor. När vi kom ut från toaletten stod en tonårstjej där och väntade. "Ge mig nyckeln, jag har betalat" sa hon. Jag sa att jag ville lämna tillbaka den, hon fick ta den i kassan sa jag. Jag gick förbi en tant som samtidigt som jag sa detta till flickan högt sa att hon också ville ha nyckeln. Hon hörde mitt svar till flickan och de båda ojade sig åt mitt beteende. "Herregud, för en femma", sa flickan och tanten instämde. För mig handlade det inte om femman, för mig handlade det om att lämna tillbaka nyckeln, mitt ansvar. Försvinner den så var det jag som hade den sist. Nej tillbaka till kassan, där får de hämta den av ägaren.

*Ett ego. På bussen står det "ge sjuksköterskorna arbetsro, sidbyte i landstinget" samt ett plakat där norra bergets utveckling prioriteras. Av smarta moderaterna såklart som fick mig att för en sekund reagera positivt åt deras politik. Men det var en sekund det.

*Fåfäng. När jag åkte till Härnösand igår satt jag bredvid en tonårskille som somnade. Hur fåfängt det än må låta så kan jag inte sticka under stolen att det kom en tanke som lyder: Okej nu är mina glory days över, jag är inte en söt tjej längre om killen som sitter bredvid somnar, hör..nu snarkar han till och med.

Att vara människa...?

Jag känner att det är dags att sätta upp nya mål. Det är svårt att hitta rätta vågor när man inte vet vart man ska. Behöver en stark en som gör att jag står stadigt där uppe och surfar med vinden i mitt hår. Hur vädret än finner sig och det är kämpigt så står jag åtminstone i rätt riktning. Det kanske är dags att inte leta för länge efter den perfekta vågen utan ta en som ser bra ut och som inte är allt för svår.

Jag är så tacksam över att få ligga i hans famn. Bara så otroligt tacksam. Han sover och andas djupt när jag tittar upp på honom. Så vacker och underbar. Jag lägger mig nära mot hans bröst, blundar och luktar på min älskade. I hans famn får jag ligga ikväll som om det vore självklart. Men inget är självklart. Livet är livet. Men jag älskar honom och han älskar mig. Mer kan jag inte få eller kräva.

Funderar på uttrycket to me a balance diet is having a cookie in each hand och drar parallen med livet över huvudtaget. Även om vi har det goda som verkar så balancerat och bra så är det inte säkert att det räcker och att vi alltid mår bra av det. Man måste fylla ut det med lite andra saker också för att må bra. Jag behöver vara ensam, jag känner det tydligt när livet är intensivt. Jag behöver det för att hinna föra en inre dialog där jag kommer ihåg vem jag är. Utan det kan jag inte vara bra för någon. Jag är helt värdelös utan dessa stunder för mig själv rent ut sagt. Jag kan knappt ha en ståndpunkt för jag vet inte vad jag tycker. Ibland undrar jag om det beror på att jag så gärna vill ha rätt och har någon sorts inbyggd rädsla för att säga något jag inte kan stå för. Eller så beror det på att jag helt enkelt inte har någon energi till min hjärna, att mina ensamma stunder är som någon sorts tankstation där min tomma skalle pumpas i något sorts medvetande. Jag vet inte. Det jag vet är att livet inte kan levas utan upp och nedgångar. Utan stunder där man känner sig trög, dum och värdelös. Som trött i hela huvudet och kroppen. Huvudsaken är att det inte håller i sig. Att man ser till att ta plats i världen igen och lyckas se alla ljus som vi möter så ofta varje dag.