Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackraste och underbaraste människan som finns i hela världen. Medan killen nöjer sig med att "veta" om hon älskar honom och att hon är nöjd med honom. Glappet utlöser konflikter, ibland är dessa långt ifrån kärleksförklaringsfrågan. Men ändå så finns det en koppling till den någonstans. För kopplingen finns alltid till lycka och olycka. Som i sin tur är kopplad till kärlek. Men du då, du älskar ju inte mig på riktigt. På riktigt. Och vad är på riktigt? Vilka bevis begär just du? Och vad vet du om din egen kärlek? Egentligen?