Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar.

Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. Man får bli högröd av ilska för att han ska sätta igång. Motivationen måste i så fall vara skyhög för att han ska städa. Han har hela tiden ifrågasatt varför just han ska plocka upp sina saker och att ingen kan hjälpa honom. Jag säger att så är det för alla, även för mig. Men han har inte förstått. Så idag tog jag honom på en vandringstur. Den började i vardagsrummet, gick till köket och slutade i sovrummet. Han fick se disken jag plockat in, tvätten jag tvättat och soporna jag slängt etc. Det var väldigt intressant att se hans reaktion efteråt. Jag frågade: "tycker du att jag har städat något idag?" och svaret blev ja. Vi jämförde våra sysslor och han kom själv fram till att det kanske inte var så hemskt att ta upp några leksaker till ovanvåningen. Han gick upp med dem och fastnade två minuter där uppe sedan sa han till Olivia "justja vi skulle ju städa bort allt där nere" och så gick de ner och städade upp det sista. Det är helt fantastiskt! Han kom till och med ihåg när han redan suttit igång och lekt igen. Det händer väldigt sällan då hans koncentrationssvårigheter sätter en hel drös käppar i hjulet. Behöver jag säga att jag öste beröm över honom? Det är så skönt att veta att han oftast kan om man bara hittar rätt sätt att hjälpa honom på.