Det är mycket som har hänt sedan sist jag skrev. Inte minst med Teo. Han har både lärt sig simma (på rygg) och cykla i sommar. Jätte duktigt och ingen är nog gladare än jag när jag ser att han håller takten med jämnåriga. Olivia är som vanligt steget före med det mesta. Hon försöker cykla hon med även om hon ger upp på en kvart (läs 5min). Hon försöker iaf ett tag, ger upp och försöker igen. Det är inte så dåligt för sina 3år. Samma sak med simningen. Hon flyter med huvudet likt ett flöte och skrattar så hickan är nära. Och springer från bassängkanten, hoppar och kommer upp till ytan själv. Hon är nästan lite väl modig ibland.

Sen planerar jag och Patrik en sista minuten resa i mitten av augusti. Den är välbehövd. Jag längtar. Har ni tänkt på hur ni känner när ni längtar? Vart sitter er längtan i kroppen? Min sitter som under hakan, ovanför svaljet. Det drar och sliter och vill fram ur munnen. Bli tillfredställd. En vecka utan måsten. 

Vi har för övrigt träffat lite nya människor under senvåren och sommaren. Något jag lagt ner alldeles för lite tid på under hela mitt liv. Att lära känna nya människor, ge dem en chans, upptäcka hur mycket som finns att lära och dessutom få fler tillfällen att se hur fantastiskt man själv har det. Ta ett steg ut i den fria för att känna hur tryggt och varmt det är i sitt lilla bo.