Jag tror på att det finns en mening med allt. Så jag antar att det är så även nu. Något gott måste det komma ut ur allt i slutändan. Några andetag och jag kommer på fötter igen. Jag kan ju faktiskt inte bli osynlig och försvinna. Jag kan inte suddas ut och jag kan inte gömma mig. Inte för alltid i alla fall. För vem lever jag? För vad lever jag? Vad är viktigt? Jag måste som struktera upp en bild av svaren på dessa frågor för att marken under mina fötter ska vara stadig igen. För att sedan kunna sätta upp nya mål och kunna ta mig till dem. En sak i taget.

Vill också passa på att tacka min underbara Patrik som är det bästa stödet man kan tänka sig. Du vet vad du ska säga och göra för att få mig att må bättre. Älskar dig så mycket och du ska veta hur tacksam jag är för allt du gör för mig.  

Lägger min misär bakom mig för kvällen och skriver en "veckans fråga".

Har äldre damer alltid förtur?

När jag kommer till busshållplatsen i birsta sitter det ett antal människor inne i busskuren och försöker hålla värmen, bland annat två äldre damer. Jag får omöjligt plats om jag inte ska stå och kramas med någon av dem så jag ställer mig utanför nära trotoaren och är redo att visa att det finns framtida påstigande till bussen som skall komma. När bussen kommer blänger tanterna på mig och ställer sig framför mig fastän det nog inte är mer än en decimeter kvar av trotoaren. De står med ryggen så nära mig att min näsa bli intryckt och jag tar ett steg tillbaka. Känner mig irriterad men säger inget. Så, borde jag på något sätt handlat annorlunda? Har äldre damer alltid förtur?
På förmiddagen stod jag i kön på hemköp och hade köpt med mig frukt bara. En tant står före mig och säger att jag gärna får gå före som har så lite varor. Jag känner instingtivt att nejnej det går bara inte..men tittar ner i vagnen och ser att om jag inte går före så finns det en risk att jag kommer missa bussen. Därför säger jag "men tack så mycket" och ler mitt största vänligaste leende. Väl på busshållplatsen känner jag ett sting av dåligt samvete.

Mår inte bra. Vill helst stanna under täcket. Tror jag somnade åtta igår och sov till nu. Vad ska jag göra idag? Allt känns meningslöst.