Teo råkade somna igår i bilen på väg hem från min massage, sov mellan 16-18 och var inte direkt trött på kvällen sedan. Somnade vid 3. Han var supertrött imorse, sur och arg.

När jag lämnat Teo på dagis satt jag igång och totalrensade hela Teos rum inför golvläggning. Vissa saker åkte ut i förrådet och resten packade jag ihop och spred runt i hela lägenheten. Att Mathias faktiskt la golvet ikväll var ju helt otroligt! Endast för att jag tjatat så mycket, annars hade det nog inte blivit något nytt golv där inför ev. försäljning. Grejen var bara att det fattades en liten bit på slutet : / Blir till att köpa ett helt till paket imorgon. Typiskt!

Under städningen ringde swedbank och gav klartäcken på vidare lånelöfte. Vad glad jag blev!! Man vet ju inte hur det är nu under finanskrisen.. Kändes så himla skönt!

Sen har jag varit ner till stan med Olivia, köpte bara några smågrejer och ett duschdraperi. Samtidigt bjöd jag som attan på huset. Jäkla envisa människor till att buda ; ) Nu ligger vi högst, gav sista budet vid 13.30, håller tummarna att ingen bjuder över imorgon! Vi stannar vid vårat nuvarande bud...dyrt som attan nu ju! Men jag är inte inställd på att få köpa huset, då blir jag bara besviken. Men det är så himla nervöst. När man aldrig köpt hus förut är det som att köpa något i blindo. Många frågor finns..och vad får man för våran lägenhet? Sen är det allt med insats, pantbrev och lagfart. Staten är väldigt avtändande just nu!  20 000kr i lagfart och 26 000kr i pantbrev. Någon som vill betala? Trodde väl inte de...

Jaja man har iaf fixat till lägenheten så den är redo och har ett nytt giltigt lånelöfte, så det är bara att hänga på hemnet ett tag till om inte detta går vägen. Eller kanske knacka dörr på hela Sågbyggarg?

Hmm...imorgon blir det till att lägga ut lägenheten på blocket...städa först som sjutton för att kunna ta fina bilder (hade ju tagit bilder men de låg på kraschade datorn). Lär väl tokstäda tills man hör mobilen pipa till av någon dum bjudare. Så är det bara att lägga ner och lägga sig å sova istället : / Det visar sig...

Teo försöker reda ut vad som menas med älska och hata. Han använder dessa starka ord hela tiden. "Jag hatar godis", "jag älskar mamma", "jag älskar pepparkakor", "jag hatar mellanmål". Jag försöker berätta hela tiden vad som menas med vad men han verkar inte vara så intresserad vad som verkligen är rätt ; ) det är väl roligt att få reaktioner när det blir fel. hihi.

Idag har jag varit på min andra massage. Pappa var barnvakt under tiden. Jag känner mig som en gud i ryggen. Och avslappnad är jag.

Det känns otroligt skönt att det ordnar sig med dagis. Det märks redan skillnad, de är mer positiva mot barnen. De verkar ha jobbat med att försöka få Teo att få vara med de andra barnen i lekar. När jag kom så sa en tjej "kom Teo och var med på våran samling", har aldrig hört att de bjudit in honom på det sättet. Så har Teo fått varit med på både röris, massage och är dukvärd den här veckan. Säkert inte en slump att han fått vara med just nu ; ) Men tankegångarna verkar ha satts igång på avdelningen och jag är super nöjd och stolt att jag har tagit tag i situationen.

Det känns som om jag svävar. Mötet med dagis har inte kunnat gå bättre. De höll med mig i varenda punkt. En ny fröken som kommit ifrån lilla avdelningen var med som bara gått på stora sedan slutet av sommaren, så bra! Hon hade inget att försvara sig emot eftersom hon inte varit där så länge och hade även mycket bra tankegångar. Både hon och rektorn sa att det absolut inte får gå till på det sättet jag upplevt det, de ska nu reflektera mycket över hur de beter sig mot barnen. De ska absolut inte sätta någon på soffan för att "tänka över", det trodde de aldrig hänt..jag sa att jag sett det med egna ögon och de tyckte det var bedrövligt. Inga namn nämnda från min sida vem som gjort vad. Det kommer bli stora ändringar nu är jag övertygad om. Jag är mycket positiv och glad nu, jag har verkligen varit deprimerad över detta och nu fixar det sig hoppas jag! Rektorn berättade hur hon ville att personalen skulle vara och det precis som jag uttryckte i brevet. Att man måste vara där i situationer, att man måste refletera med barnen, prata med dem och hjälpa dem att sätta igång med lekar osv. Att ingen ska behöva känna sig ensam eller att det blir så att de leker med samma saker hela tiden och inte får någon hjälp med att hitta på något annat.

Jag är så himla glad och känner att jag blivit lyssnat på och de tyckte verkligen det var jätte bra att jag sagt till. Super!

Idag har vi mötet med dagis. Mathias ska sluta tidigare för att kunna följa med. Jag är så nervös och har ont i magen! Igår kunde jag inte sova utan gick igenom det jag skulle säga om och om igen. Tillslut gick jag upp för ett glas vatten och såg i spegeln att jag var helt röd om kinderna...blir så nervös bara jag tänker på det alltså. Blir mycket smink i eftermiddag!  Jag kommer darra på rösten och bli hes. Det är så svårt att förklara på ett bra sätt där jag inte säger något som inte stämmer, säger saker tydligt samtidigt som det inte ska låta som om jag vill hugga huvudet av någon. Jag kommer säkert virra bort mig! Jag ska försöka ta det lugnt iaf, skönt att ha Mathias vid min sida. Undra just vilken av personalen som kommer på mötet.

Idag skulle just Teo få vara med på "röris" som de har på dagis. Imorse pratade fröken med mig om information som står på internet om hur de har massage, röris och hur de arbetar med barnen. Jag sa att jag hade läst det. Tror hon ville göra en poäng där, men det hjälper inte vad det står, det är hur de ÄR mot barnen som är det viktigaste. Dagiset är jätte bra så att rektorn har fixat så de kan ha röris med vissa barn en gång i veckan, samma sak med massage. Sen har de olika dagar då de har olika "uppdrag". Det är superbra! Helt otroligt faktiskt att de kan erbjuda röris och massage. Men ibland känns det som om de kanske är mer fokuserad på aktiviteterna istället för på barnen. Och när det inte är något speicellt sådär att de har röris (som Teo har haft en gång på 8mån), massage (samma där) eller något uppdrag (typ göra en födelsedagsteckning) som de gör en gång i veckan, så gör de sällan något alls. Teo leker bara med lego hela dagarna fast det finns hur mycket pyssel som helst som inte används. De som ska vara SÅ kreativa med barnen och locka dem så de utvecklas. Tjena!

Detta vill jag ha på dagis:

*personal som pratar och förklarar för barnen

*personal som finns där och medlar mellan barn innan det uppstår bråk

*personal som uppmuntrar barnen, berömmer barnen

*personal som sätter igång barnen med något när de har tråkigt (och inte bara lego). Andan på dagis är att det är barnet som ska ta för sig, men det är inte alls så lätt alla gånger för barn mellan 2,5-3,5. Har man aldrig byggt pärlplattor så vet man inte vad pärlorna är till för.

*personal som ser till individen och inte till åldern eller drar alla över en kam.  

*personal som är positiv och inte bara tjatar och klagar på barnen

Tycker inte det är så mycket begärt och det funkar på många förskolor men inte här.

Typiska situationer på Teos dagis  (påhittade namn):

*Fia 2,2 år sitter och ritar. Fröken säger åt Fia att plocka ihop. Fia förstår inte vad fröken menar med att plocka ihop, hon har aldrig hört uttrycket förut, har precis kommit från lilla avdelningen där fröknarna uttrycker sig städa och Fia fortsätter rita. Fröken kommer igen och säger "men har du inte plockat ihop pennorna än?, vi har mellanmål nu!". Fia tittar upp, hon kan inte många ord, säger "plocka?". Fröken går igen och Fia tittar efter fröken. Fröken tittar åt hennes håll efter ett tag och ropar "Fia det är dags att plocka ihop sa jag!!". Jag går fram och visar, "här kan du lägga i pennorna i burken". Fia börjar genast sätta dit pennorna snyggt.

*Jag kommer för att hämta Teo. Teo säger "jag får inte vara i dockvrån" och ser ledsen ut. Jag säger att "det är klar du får, alla får vara där". Jag går med Teo till dockvrån, där möts jag av barn som säger "Teo får inte vara med oss". "Jo det får han, alla får vara i dockvrån, det är inte bara ni". Jag går till fröken och säger att barnen inte släpper in Teo i dockvrån. Fröken säger "ja men vi sa att han inte behöver vara där, för tjejerna skriker så mycket därinne"

*Pelle bygger torn, David är där och puttar ner tornet varje gång. Pelle blir argare och argare. David puttar ner ännu ett torn och Pelle biter impulsivt till David i armen av ren upprivenhet. David skriker och fröken kommer. Fröken säger åt Pelle "Man får inte bitas, nu får du säga förlåt!!". Pelle säger förlåt. Fröken drar med honom till soffan där fröken säger "nu får du sitta här och tänka över vad du har gjort". Pelle är ledsen och vill gå. Fröken säger "nej du får sitta här tills jag säger till, så får du tänka på vad du gjort så länge". Tillbaka till 30talets skamvråar. Ingen diskution eller reflektering med barnet...bara in i samvrån! Pelle är ledsen, han förstår inte vad som hände. Han förstår inte varför han måste sitta där, varför alla får leka och inte han. Han är ledsen för att fröken är arg. Han känner skuld och förstår inte varför han bet.

Reflektioner av mig:

Tar det så mycket mer tid att visa hur man gör? Ska inte personalen handla mot utfrysning? En treåring handlar impulsivt av stresshormoner, personalen måste vara ute bland barnen och medla! En 3åring kan inte reflektera själv, kan inte "tänka över" någonting på uppmaning. En 3åring behöver hjälp att reflektera "vad hände?, varför hände det?, ser du att hon/han blev ledsen?, det gör ont att bli biten, då blir man ledsen..." 

Sätter någon min son för att "tänka efter" som något sorts straff då slutar han på detta dagis!

I söndags var vi hos Monica (min pappas kusin) och hennes son Nicklas (tremänning). Himlars vad stor han blivit! Närmare 18 måste han vara, det är jätte konstigt! Jätte trevligt var det och kul att bli inbjuden dit, det är så sällan vi ses.

Efteråt var vi till pappa på middag. Mysigt. Farfar var med och jag och syrran fick ärva en massa halsdukar, mössor och sjalar från farmor. Det var jätte fina saker, det känns roligt att ha något efter henne som man också kan använda.

Igår måndag var vi på visning. På samma gata som jag växte upp i sidsjön, två hus bort bara. Skulle var dömmen att få bo där igen! Jag vill verkligen ha detta hus även om det var lite litet. Det dock fanns en vind man kunde göra som övervåning om man ville. Men det verkar som om många var intresserade så det blir nog inget denna gång heller. : (

Jag har världens underbaraste man som är så himla duktig med våra barn : ) Jag känner att jag har inte orkat med Olivia ikväll, hon somnar inte med mig. Så nu har Mathias lagt henne två gånger ikväll. Den senaste tog ett bra tag. Jag känner att nu efter två veckor själv att det får vara nog, bara för ikväll. Jag orkar inte amma utan att hon egentligen är hungrig, orkar inte gå omkring med henne då jag vet att jag måste gå i timmar. Med Mathias somnar hon fortare nu, så himla skönt!

Sitter och läser aftonbladet, läser om hur rökande gravida är något man får lägga sig i. Jag håller med Malin Wollin, det är så fan sjävklart att man ska få rycka in! Förstår själv inte att det är lagligt. Varför får man skada sitt barn på ett sätt men inte på andra? Har just du sett dessa missbildningar och handikapp barnen kämpar med varje dag pga dessa mammor?..
Tänk dig bara en sådan sak att ha fastvuxna fingrar pga din egen mamma? Det är förjävligt!

Nu ska jag tvinga mig själv att gå och lägga mig, fastän det är så tråkigt att sova, jag är som barnen! Men jag har inte gjort någonting idag så då vill man göra något innan man sover. Men det får bli imorgon då...

Natten var olidlig. Olivia somnade vid 00. Jag och Mathias har inte hunnit prata någonting så vi låg i soffan och pratade till 02, då somnade jag. Hade inte borstat tänderna eller tagit av mig linserna då Olivia vaknade 03. Sen ammade hon i stort sett hela natten av och till. Gick nog aldrig någon gång mer än 40min mellan gångerna iaf. : / Var helt slut när barnen vaknade vid 9. Jag ville inte kliva upp och var helt yr. Mathias tog barnen och jag försökte somna om men det var inte så lätt, låg och vilade till 12 iaf. Slumrade till ibland och vaknade av en arg Teo som tyckte det mesta var fel. Hela fortsatta dagen har varit väldigt skrikig för Teos del, han har kommit i en till period där allt är jätte hemskt...går mackan sönder är det ju katastrof, spillar han så dör han och han gnäller hela dagarna på att inte får äta klubbor och popcorn som han vet finns i skåpet. Allt är fel och han vill styra vad vi gör och inte gör. Ibland blir man less men nu är jag så van och vet precis vad jag ska göra i alla situationer för att det ska bli så bra som möjligt. Det känns jätte skönt! Tror det värsta förut var att man inte visste vad man skulle göra och att man hade för lite kunskap för att förstå vad han faktiskt var ute efter och varför han känner som han gör. Då blir man så frustrerad. Men nu blir jag inte det längre. : ) Och det märks att Teos perioder blir kortare ju bättre vi är att hantera hans utbrott. Det vi gör är att inte lägga stor energi på att bråka med honom, vi säger bara att "jag ser att du är arg/ledsen nu, men det är ingen fara att...mackan gick sönder/vi inte hällde mjölken snabbt". Sedan så uppmärksammar vi inte beteendet så mycket och han ger upp efter ett tag. Istället för "men herregud du förstår väl att..." eller "så här kan du inte hålla på!".

Så det var den dagen, vi har inga vinterdäck har inte vågat ut i snön. Mathias ska beställa på måndag. Vi har vinterdäck men de är så dåliga att vi inte orkar sätta på dom innan vi får de nya.

Mathias var ut med Teo en stund för att han skulle få göra av med lite energi eftersom han sprang omkring här som en yr höna och skällde som en hund samt slängde sig på oss. Teo åkte rutchkana, slog sig och ville in ; ) De åkte lilla biten till ICA istället för att köpa lite mat. Teo blev mest glad för en ost de köpte istället för godis och chips. Tok! Mathias ska göra tokgod mat idag med entrecote. Igår gjorde han fläskfilé, hemmagjord klyftpotatis med paprika, lök och svamp samt en sås på grädde och peppardippmix. : )) Blev godare än godast!

Läser Johans blogg om Sundsvall och vem han var i tonåren. Börjar fundera på vem jag var i högstadiet, jag tror jag var en sån där som inte tillhörde någon grupp utan var flytande. Jag vet att jag stod för min sak iaf. Försökte stå upp för de som var lite i skym undan, diskutera med rasisterna och försökte få tjejerna att prata mindre skit om varandra. Jag tror jag bestämde mig i 6an-7an om vem jag ville vara. Jag var inte en ängel men jag visste vad jag tyckte, stod för det och försökte leva så gott jag kunde efter det. Jag har säkert gjort en massa dåliga saker, men inte med vilje. Jag var nog rätt egensinnig och även fast alla gick ihop med mig och respekterade mig mer än många så var jag nog ganska ensam också eftersom jag aldrig hade någon riktig liksinnig. Att vara tonåring måste vara det svåraste som finns. Om man kunde så hade jag aldrig någonsin velat vara med om det igen. Jag hoppas jag kan förbereda mina barn för den åldern!

Skriver jag om högstadiet måste jag ta med låg och mellanstadiet. Tänk om ca 3år börjar Teo skolan! Usch! Plötsligt finns det inga material att leka med. Det är lektioner, det är rast. Samma gammla gård, fyra gungor till hundratals barn ungefär. Det jag kommer ihåg är att det var så himla tråkigt, som tur var gick man inte så länge på dagarna! Sen hjälpte det väl inte att jag hade en lärare som i stort sett mobbade mig, eller hur var det Johan?...jag har nog förträngt det litegrann! Hon tyckte inte om mig och skyllde allt på mig. Jag brukade vara rakryggad, göra som hon sa utan något särskillt väsen av mig, jag brydde mig inte så jätte mycket för jag visste att hon var en riktig skithög. Haha! Men en gång så skällde hon ut mig efter noter över något som jag inte gjort (kommer inte ihåg vad nu). Hon är fasiken 2m lång och hon stod böjd över mig och skrek. Jag sprang in på toaletten och grät. Sen kom hon och bad om ursäkt. Vet inte om det var för att hon visste att hon hade fel eller om det var för att hon var rädd jag skulle skvallra för mina föräldrar. Det får vi aldrig veta.

Men den erfarenheten kommer göra att jag alltid kommer lägga ner mycket tid på att lära känna mina barns lärare/fröknar för att veta vad de har för syn och sätt mot barnen.

Alla lärare är inte lärare för att de älskar barn direkt. Alla lärare är inte bra lärare.

Dåliga högstadielärare på nacksta:

*en som kastade katetern i golvet, kastade skiftnyckel efter elev, skrek och hotade.

*en som undevisade på högskolenivå och satt betyg efter känsla på namnen (en som aldrig visat sig på någon lektion fick mvg).

*en som var mentalt instabil och skällde alltid ut folk innan personen givit sin historia. Slängde ut mig för att slängt igen dörren (fast det alltid är korsdrag i dörren och det vet hon) och inte kommit på ett körrep för en lite körgrupp fastän jag inte fått någon information av henne villken hon sedan medgav.

*en som skulle undervisa i historia, geografi och religionkunskap men pratade bara om andra världskriget. Gissa om betyget blev samma på alla tre?

*en som tyckte om flickor lite väl mycket.
*en som helst inte hjälpte killar, var väldigt brysk mot dem medan han var väldigt artig mot tjejerna och hade sina favoriter. Nej det ska inte vara så..

Om vi säger så här. Jag kan mycket om fysik och matte eftersom jag är tjej, jag kan ingen historia, geografi eller relgionkunskap, jag kan inte ens något om andra världskriget...man stänger av efter ett tag.

Jäklar anama för den lärare som har mitt barn som elev!