När barnen somnat brukar jag njuta av tystnaden och avslappnat bara finnas till. Nu känns det plötsligt så ensamt att bli helt själv de sista vakna timmarna av kvällen. Särskillt ensamt efter en sådan helg som jag haft. Där jag fått, givit och delat. Där värme och kärlek fyllt hela min kropp.

Nu är det äntligen mörkt, jag älskar solen som lyft min dag men inte på kvällen. Det är tyst och barnen andas lugnt. Det är nu tankarna försöker separeras, sorteras och hitta sin plats. Jag börjar förstå varför jag alltid kännt mig så ensam. För att jag inte kan nå ut med mig själv. Jag börjar bli otålig över det, näst intill förbannad. Vart ska jag finna kicken som sätter igång mig?, som får mig att känna att nu är det nog, nu kör jag bara. Är det bara att bestämma mig? Eller måste jag hitta något särskillt på vägen? Vad letar jag efter?

 

Patrik

12 april 2010 23:57

Vad du än behöver göra för resa så gör du den inte ensam. Jag går bredvid dig. Kom ihåg det, min älskade, älskade Veronica.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...