Jag fryser. Är fundersam idag, jag tänker och tänker. Hur är jag och varför. Vad är mina rädslor? Den stora frågan är, när ska jag ta plats i världen igen?

Det är som om allt går förbi mig, vill inte riktigt känna eller ta för mycket utrymme. Ser mig själv utifrån andra istället för att bara vara så som jag är. Det är konstigt eftersom jag egentligen inte är rädd för att vara annorlunda eller för att uppfattas på ett sätt som jag inte vill. Egentligen. Så varför strävar jag mot att vara så mycket för andra. Jag borde vara för mig själv. Jag är alltså så inställd på att visa hänsyn till andra att jag inte har något över till mig själv. Och finns jag inte för mig själv så finns jag ändå inte för andra. Så vart ska den onda cirkeln brytas?