Jag fryser. Är fundersam idag, jag tänker och tänker. Hur är jag och varför. Vad är mina rädslor? Den stora frågan är, när ska jag ta plats i världen igen?

Det är som om allt går förbi mig, vill inte riktigt känna eller ta för mycket utrymme. Ser mig själv utifrån andra istället för att bara vara så som jag är. Det är konstigt eftersom jag egentligen inte är rädd för att vara annorlunda eller för att uppfattas på ett sätt som jag inte vill. Egentligen. Så varför strävar jag mot att vara så mycket för andra. Jag borde vara för mig själv. Jag är alltså så inställd på att visa hänsyn till andra att jag inte har något över till mig själv. Och finns jag inte för mig själv så finns jag ändå inte för andra. Så vart ska den onda cirkeln brytas?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...