Sitter och filosoferar. Vinden blåser varma pustar på mig och det låter sådär underbart av trädens löv när de dansar här utanför. Som om världen och livet var en enda stor dans och det inte fanns en enda oro. Ändå gnager det lite i mig den här eftermiddagen. Tappar fokus lite när jag tänker på det jobb som krävs för att nå dit jag vill. Det där hemmet med barnen och min kära, det där livet där tiden disponeras på ett sätt så att friheten känns påtaglig. Där det är lugnt och vi kan koppla av. Först börjar jobbet bland flyttkartonger och bodelning. Och fortsätter med uppbyggandet av nytt hem och det nya liv som får stöpas kring två synsätt och värderingar. Jag är inte särskillt ur fokus, ytterst lite egentligen. Men bara sådär lite som är nödvändigt för att jag ska kunna gå vidare och vända det till något positivt.