En varm dag har det varit. Man börjar bli bortskämd av det här vädret. Har lekt i lekpark och badat i sjön med Patrik och hans son. Älskar att umgås med dem båda och har haft en fin dag med dem. Nu har jag jobbat natt, och känner mig bra trött nu måste jag säga. Man blir lite halvt knepig i skallen av att vara uppe hela natten. Tankarna går runt och jag brukar bli sådär fruktansvärt sentimental och känslig. Deppig. Men inte nu. Det känns som om livet börjar vara på riktigt på något sätt. Jag känner att jag lever. Och allt bli bättre och bättre. Det kan inte bli värre än vad det varit för jag känner mig starkare som person, jag har fått mig en bit av personlig utveckling med ett stabilare jag. Jag är också en person som sällan blir nöjd, som ska ha mer och bättre hela tiden. Jag står för och tycker det är bra att vilja ha mer och bättre i utvecklingsperspektiv men till en viss gräns. Någon gång måste man vara nöjd med det man har också, man kan inte få allt. Jag börjar så smått komma dit nu. Saker jag velat ha känns inte lika viktiga. Och saker jag verkligen vill ha känner jag mig inte lika stressad inför att skaffa mig. Kanske till och med jag kan vara grundläggande nöjd med allt och inte alltid se ett grönare gräs på andra sidan.