Jag längtar till jul, jag vill sluta vara stressad över skolan och bara vara med barnen och Mathias. Längtar så efter min små energiknippen! Älskade barn!

Teo och Olivia i sina nya Blixten-pyamaser:

Kom hit till skolan klockan 7. Under dagen ska jag bli så förberedd på morgonens seminarium som jag bara kan.

Just nu sitter jag och läser om Ledarskap och kom till en aha-upplevelse. Jag har tjatat om att denna kurs är så tråkig men plötsligt läste jag något som föll mig i smaken. De som känner mig vet att barns rättigheter är vad jag är mest engagerad i, än så länge endast diskussionsmässigt. Jag anser att barn är utlämnade och måste ha kringvarande vuxna som ser efter dem när något är galet. Att påstå att föräldrarna vet bäst om sitt eget barn är för mig helt oacceptabelt. Då utlämnar vi dem och låter dem försvinna i mängden av barn som vi inte bryr oss om, om de inte är våra egna. Jag läste nu något som beskriver precis vad jag känner..

"...även i dessa fall har dock föräldern ett mycket stort inflytande, eftersom barn har svårt att jämföra föräldrar med andra föräldrar och därför har en nästan oinskränkt tilltro till de egna föräldrarnas ledaskap. Det är inte säkert att barn ifrågasätter föräldrarna ens när dessa grovt missbrukar föräldraskapet genom alkoholproblem, missburksproblem, misshandel, incest och liknande. Man bör ha dessa förhållanden i minnet, när vuxna klagar över och far illa av dåligt ledarskap på sina arbetsplatser, och vädjar till facket för dess stöd. Barn är i princip helt värnlösa och utlämnade till föräldrarnas inskränkta makt och ledskap, de saknar fack som tillvaratar deras intressen och sällan någon som kan föra deras talan utom möjligen i fall av långvarig grov vanvård (och även då tycks både grannar och sociala myndigheter många gånger ha svårt att förstå vad som pågår, och ingripa). Även om situationen för barnen förbättras något via skärpt lagstifning och ideella organisationer typ Bris samt sociala reformer, så har de ändå fortfarande en mycket svag ställning" (Wolvén, 2000. Att utveckla mänskliga resurser i organisationer).

Brr..kallt! Är så trött i huvudet och känner mig så svag i kroppen efter influensan, lite yr på något sätt. Får inte till något av min individuella uppgift. Ska hålla föredrag på onsdag om kvalitétssäkring. Hittar ingen bra information och hittar ingen bra artikel. Det känns att det snart är jul och jag vill göra såå mycket annat än att sitta i skolan och försöka läsa om nationella kvalitétsregister och state of the art.

Idag har jag haft återkopplingssamtal på dagis om Teo och sen var vi till barnpsykologen. Hon träffade Teo förra veckan och hon uppfattar honom precis som vi gör. Att han har svårt att koncentrera sig på en sak i taget, har svårt att avsluta saker och att det är svårt att hålla kontakt med honom en längre tid utan att han pratar om något annat mitt i ett samtal eller går därifrån mitt i ett samtal etc. Hon sa att han verkar lite splittrad, mer svårt att koncentrera sig än andra barn. Hon sa också att hon förstod att han måste kräva mycket och att vi på så sätt har det svårt med honom och förstod att vi måste haft det jobbigt. Måste säga att det var helt underbart att prata med någon som förstod precis vad vi upplever och de svårigheter vi har med honom. Plötlsligt förstod någon hur jobbigt vi haft det. Det är inte bara ett periodvist trotsigt barn som alla andra barn utan han kräver jätte mycket av oss. Det är skönt att höra att man inte bara är en trött mamma som knappt orkar med sitt barn utan att han faktiskt kräver mer än andra barn. Att man får en orsak till sin trötthet som kan vara så mycket värre än hos andra föräldrar. Nu ska Teo få gå en lite basutredning med lite olika små uppgifter så får vi se vad det visar. I slutändan är det enda vi vill att veta hur vi ska kunna hjälpa honom på bästa möjliga sätt för att han ska kunna utvecklas så bra som möjligt.

Idag har barnen bakat pepparkakor. Måste säga att Teo var riktigt duktig, han fixade allt själv. Min underbara, söta barn.

Här kommer lite bilder..

Barnens mästerverk : ))

Lite pynt hemma...

Så här blev vårat skafferi: