Det är lite som att smyga runt på guldklackar ibland. Stöter man i för hårt på väg till målet så gör man för mycket oväsen av sig, men de är förbannat snygga i alla fall. Ibland vill man ha något så mycket att man gör något man inte alls hade tänkt sig annars. Med målet i sikte försöker man se det goda med det på vägen. Det är inte alls lätt och det kan vara väldigt skrämmande. Ibland sätts saker på prov om och om igen för att förvissa sig om framtiden. Kanske ska man bara andas lite och känna efter först när man har allt på plats i sin hand, men striden blir inte lättare av att inte veta om det finns ett pris att behålla.

Jag funderar kring beteenden hos människor. Man uppfostras till att vara på ett speciellt sätt och man vet ju också hur fel det kan bli. Allt runt omkring spelar ju också roll, vilka man möter som lämnar spår. Men i huvudsak, är det inte så att man blir lite som man blir bemött? Med det utseendet, språket, hållningen osv som jag har, gör att jag blir bemött på ett speciellt sätt. Formar det mig? Jag tittade på Postkodsmiljonären igår och i panelen fanns allt från IT-konsult till undersköterka och det slog mig att varje person hade ett typiskt utseende för sitt val av yrke. Det var slående, varför är det så? Förväntas man välja just detta? Är utseendet involverat i ens inre tankar? Eller vad? Jag har bestämt mig för att lista upp hur jag är och varför jag tror att jag är på det sättet. Kanske gör det att jag får en klarare bild av mig själv och kan finna lösningar på sådant jag inte gillar.

http://www.sidelakemedia.com/hemmakvall2010.htm

Olivia i reklamen för birsta citys tisdagar. : )