http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6072159.ab

Det är precis det här jag är rädd för. Att barn skapar hets kring utseende och vikt. Jag vill påstå att det är riktigt förjävligt. Och självklart är det ju, att hetsen ökar med mediernas hets. Och medierna är inte nådiga. Övervikten är ett av de största hotet i samhället just nu, det är ett som är säkert. Men hetsen hjälper ingen, tvärtom. Konkreta välbearbetna uppgifter om övervikt ja men det är inte nådigt som det ser ut nu. Och föräldrar tjatar om det med varandra och vänner, inför barnen såklart (och med barnen ibland), det är inte alls så att folk tänker på hur de pratar om sånt längre. Jag ser själv skillnad i alla fall om jag tänker på hur det var när man själv var liten.

Vi försöker inte prata om det inför barnen, ändå sa Teo när han var 3år "jag måste nog äta sallad, jag börjar bli så tjock". Då dog jag en smula och från och med då var prat om att vara tjock och smalmat bandlyst hos oss. Barn ska inte försöka äta mycket grönsaker...de ska försöka ÄTA grönsaker. Barn ska inte bli itutade lättmjölk och strikt fullkorn. Barn som äter är ett friskt barn. Barn som äter för mycket däremot, där krävs det ett smart sätt att ändra på det utan att barnen tappar sitt självförtroende.

Målet är väl ändå att barnen ska kan njuta av mat i lagoma portioner, bli mätta, belåtna och vara friska och krya.

Jag är ju en sådan här väldigt jobbig person som tror att allt har en mening på lång sikt. Det här med influensan är verkligen intressant, intressant att följa både sjukdomssymtomen och hur vaccinet kommer att verka men också hur människornas situation och diskussioner utvecklas. Kanske är den här influensan till för att väcka folket och ge dom något att diskutera. Att röra om i grytan så att säga.

Jag vill påpeka att mina åsikter är mina åsikter och inte alls vetenskapliga, jag har aldrig påstått mig vara bättre än någon annan eller veta bättre än någon annan. Däremot vill jag diskutera både för att sprida det jag tycker och för att lära mig nya saker själv. Och det jag lagt fram som det som styrker det jag tycker är bara ett axplock av vad olika kunniga och experter säger. Vem man tror på är ju högst individuellt. Däremot är det jätte svårt att hitta fakta, det är verkligen som om saker mörkas. Och det jag känner mig säker på är att det finns mycket, mycket som vi mindre uppsatta och arbetare inte får veta.

Sitter och försöker få till opponeringen. Blir plötsligt orolig för min egen del. Jag har nog en massa fel i min uppsats känns det som nu. Å andra sidan är jag i helhet nöjd med den själv så jag antar att jag inte kunnat göra så mycket bättre med den tid som fanns. Nåja, vad är en bal på slottet?

Det är trevligt i skolans datasalar, det är lagomt pratsamt, varmt och bekvämt. Jag skulle kunna sitta här hela dagarna. Heja på personer jag sällan träffar annars, se personer göra sitt och leva, prata, röra sig på just deras sätt i just denna datasal. Det är intressant att se. Dessutom får man en massa gjort här, det går inte att jämföra med hur man arbetar hemma. Texten flöder fram, man kan koncentrera sig som ingenstans annars. Det finns inget värre än att vara mitt i koncentrationen och så bryter någon den, då blir jag impulsivt arg. Det är ju också ett intressant beteende, det är ju inte så att jag inte kan ge 5min av min dag till just den personen som bryter utan det är just att man tappar tråden totalt. Är man i någon sorts trans eller vad? Det är konstigt också, att jag så lätt återtar den på skolan, här bryts jag gärna för att tvingas ta en paus, men hemma är det tvärtom.

Det känns mysigt i kroppen när första snön faller. Lite spännande och magiskt, som om det är första gången det händer. Luften och marken får en annan doft, träden ser ut som i en saga och barnen tittar förvånat på marken när det börjar knarra om fötterna. Vi får ro att stanna till och överblicka över livet. Vi kurar ihop hos med de nära vi har och värdesätter dem högre än någonsin.

Arga snickaren är riktigt bra tycker jag. Kanske beror det på att det är roligt att se någon som har det värre än en själv. Men jag tror att jag gillar det så mycket för att de faktiskt involverar både tjejen och killen i bygget. Någon strävan efter jämlikhet ser jag. Även om det klandras allra mest på männen, helt klart...men så är det ju oftast så att de kan mer om att bygga också. Men det är bra att tjejerna får någon sorts snärt på fingrarna när de börjar stor klaga och så kommer det fram till att de faktiskt inte gjort ett skit för att hjälpa till heller.

Jag skulle inte komma på tanken att börja klaga på Mathias att inget görs om jag inte försöker att hjälpa till själv. Jag stod och spacklade när jag var gravid. Jag har spikat, borrat, målat, slipat, lagt golv. Jag älskar det inte men jag ser ju arbetet och jag vill inte vara en amöba som lever på andra. Dessutom vill jag kunna klara mig själv, jag vill inte vara som i arga snickaren, någon som aldrig använt en dragborr.

Längtar till helgen...en helg då jag faktiskt inte har något att göra i skolan! Bara ha helg! Bara vara med mina älskade barn. Ska bli helt underbart!

Mathias hade gjort färdigt frukost idag när jag vaknade. Han hade ställt fram oboy, leverpastejsmacka och havregrynsgröt. :D Underbart! Tänk vad sådanna saker kan få en på bra humör. Det är som leenden, som jag skrivit om förut. Det är en underskattad snabb process, får man ett ärligt leende av någon blir man genast varm inombords och på något sätt piggare. Jag upplever det ännu mer härligt med leenden från bekanta som man inte riktigt vet vart man har, när de ler och verkar mena att de tycker att man inte är en helt urusel och värdelös människa då blir man glad. ; ) Jag har hittat en massa nya vänner i klassen, har ju snart gått ett helt år med min nya klass. Det finns en massa toppen personligheter som jag hoppas lära känna innan vi skiljs åt om strax över året.

Jag saknar min syster idag! Min kära kära syster yster som ställer upp i vått och torrt. Vad härligt det var att få umgås i lördags. Vi var till farmors grav också. Den overkligheten delar vi, livets slut för andra människor närmare varandra. På något sätt är det absurt också, att människor ofta inte öppnar sig för varandra förrän tragedier inträffar. Nu syftar jag inte på mig och syrran för vi har alltid varit nära varandra men i huvudtaget så brukar det vara så.

Idag har jag lämnat in B-uppsatsen, nu är det gjort och det känns skönt. Ingen idé att grubbla över sådant man inte hann göra exemplariskt : )) Nu gäller det att inte slappna av..eller åtminståne att inte börja slappa, så man får till ett bra opponentskap. Svårt att opponera tycker jag, det är ju inte så man själv är expert på t.ex refrensteknik själv, går ju bra att ge bra kritik men sen!

Teo är lite bättre idag, han har fått en Buzz Lightyear ficklampa av mig så nu är han lycklig ; ) Ligger under täcket och lyser :D Han har fått i sig några strips och en tugga hamburgare idag. Låter som vi äter skit jämt men man får ge det som går ner för att han ska äta nu när han är sjuk. Tur det finns vätskeersättning iaf.

Svärmor var här och tittade till honom igår, tur man har en sjuksköterska nära ; ) Jag har världens bästa svärmor och poängterat det idag.

Vill passa på att tacka henne för att hon ställt upp och lyssnat när jag varit nere! : ) Tror inte jag hade orkat utan hennes stöd!