Så komplifuckingserat. Jag älskar livet och uppskattar det mer än vad jag någonsin gjort. Ändå är allt så komplicerat. Som om jag inte försatt mig i en svår situation när jag lämnade mitt åtta åriga liv så kom rannsakan av mig själv på köpet samt det nya livets prövningar samtidigt. Ibland vill jag bara försvinna för mig själv i ett hörn. Leva ett tag på sparlågorna utan att de slukas omedvetet.