Jobbet...

Klart...

  (hyffsat klart..ska slipas längst in och betsas.

  (golvet)   (färg)   (tapet)   (kakel)

(Tapet och hyllor)

Jahapp så hade man ett hyffsat fint hus då..nån som vill köpa?    :D

Det här ingick inte i min plan. Min plan var att bevisa att man kan leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med någon man träffat tidigt eller över huvudtaget leva med någon ett helt liv. Jag ville ha den lyckliga kärnfamiljen. Det har jag velat ha sedan jag var 11år, jag drömde inte om att gifta mig, föreställa mig den vackraste brudklänningen eller att få träffa en kändis, bli rik eller få jobba med drömyrket. Min dröm var familjen. Är jag misslyckad nu? Nu när jag misslyckats med min dröm? Jag väljer att tänka att jag ska skaffa mig en ny dröm. En bättre dröm.

Jag drömde att jag var sjuk och deprimerad. "Svärmor" visade hur man målade pappersblommor men jag bara grät och la mig på golvet. Ingenting hjälpte. När jag vaknade snurrade hela rummet och jag förstod inte riktigt vad som var verkligt. Lite senare ringde klockan som påminde mig om att jag måste ringa och sjukanmäla mig på praktiken. Ringde och ringde och ringde..svårt att få tag i folk på ett sjukhus..bad dem koppla mig hit och dit. Till slut kom jag fram och jag svamlade fram något. Försöker slappna av för att bli frisk men det är så mycket jag behöver göra. Jag har inte tid att vara sjuk nu som man ofta säger..men jag har verkligen INTE tid. Men mitt hjärta mår bra ändå och mina små hjärtan är snoriga men glada. Olivia tittade på mig och sa "är du sjuk mamma?", "har du feber?".."jag älskar dig". Hur underbart är inte det?

Ja ibland är även jag skvallrig, ytlig och påpekande..jag måste säga..finns det något värre än reklamen för musikalen Greace just nu...Sebastian Karlsson som ser så fruktansvärt osexig ut och fuktansvärt slajmigt bögig (man kan ju vara snyggt bögig). Jag vill spy på den reklamen..nästan så att jag inte klarar av att se den. Funderar på hur han känner...han kan bara inte godkänt det där och tyckt att den där reklamen satt som en smäck.

Hur som helst..vilket fruktansvärt ointressant inlägg men det är skönt ibland att irritera sig på något som är helt betydelselöst. Om man vänder på det och ser vad jag ser fram emot att titta på så börjar ju Desperate Housewives snart och nya programet Dating in the dark..vilket jag tycker verkar riktigt roligt! Hoppas man kanske lyckas följa något i vår!

Natten var speciell. Försökte lägga pigga barn vid 20..Olivia somnade 22.30 medan Teo låg vaken, jag var halvt nedbryten av rastlöshet och irritation efter dessa 2,5timmar. 23 börjar Teo gnälla som sakta men säkert övergår i plågande skrik över ett inflamerat öra. Alvedonen hjälper inte och han har ont, jag försöker avleda med samtal och Pingu. Olivia vaknar efter en halvtimme redan och kan inte sova när Teo är vaken. Så kl 5 somnar Teo tillslut av utmattning med en varm handduk över örat och halva ansiktet. Olivia är pigg men somnar uttråkad 5.30 och jag med. Vaknar 6.30 av alarmet och ställer in mig på eximinationsseminariumet med inställningen att dagen kan ju omöjligt vara värre än natten : ) Seminariet gick bra men nu är jag lite slut...ska försöka gå ut och skotta medan jag är övertrött och inte kommit in i dvalan än.

En god nyhet är att tre familjer redan har anmält sig hyffsat intresserade av huset utan att vi lagt ut det till försäljning. Jag hörde av mig till familjer som sökte hus på blocket utan att hoppas i huvudtaget på svar men tre av tre svarade :) En ska komma in och kolla till veckan och en familj ska kolla på huset utifrån i helgen och sen bestämma sig för om de ska kolla inne till veckan. Tredje familjen har bara sagt att de är intresserade och frågat efter exakta adressen. Känns lite lovande iaf, det visar ju att det finns något intresse. Super!

Jag vaknar och tittar på barnen, undrar vart vi hamnar tillslut. Det är skrämmande att lämna tryggheten och ge sig av till något jag inte vet något om. Jag undrar vad som ska komma hela tiden, har svårt att koncentrera mig på vad som händer nu. Mina händer känns konstiga efter att de hållit i slipmaskinen i en timme igår, jag vill att det ska gå så fort som det bara kan allting. Jag vill genomföra mitt beslut och inte gå med dessa känslor länge till. Jag vill leva som jag vill leva.

Funderar på hur mycket det kan få plats i min lilla hjärna egentligen. Suttit och skrivit hela dagen manus till seminariet på fredag plus gjort en Poster. All information plus alla känslor gör att det känns som om det svämmar över och kommer ut genom öronen. Har dessutom kilat runt i 25minus grader i nästan en timme idag då jag helt missat att det var maskerad på dagis. Är övertrött. Ska åka och äta middag hos Mathias föräldrar och sen lägga golv. Tror jag kommer sova gott inatt.