Ibland funderar jag över varför vi tjejer inte håller ihop bättre. Vi går igenom mycket samma saker. Våran första menstration, graviditet och så föder vi barn. Blodet rinner, värken värker, smärta som fan och bajsblöjor, hushåll och arbete. Vi ser oss i spegeln, undrar hur vi ser ut utifrån andra och vi lever nästan alltid med en viss osäkerhet över någonting gällande oss själva. Vi visar upp oss, behagar och trotsar livet. Vi ser och vi känner. Jag säger inte att vi är likadana, bara att så mycket är samma. När blodet rinner kommer jag ihåg att jag är kvinna och tänker att kvinnor är bra knäppa iaf som inte pratar om saker. Naturligheten till trots. När jag födde barn tänkte jag också på det, folk går omkring och har gjort det här, de går bredvid varandra och tittar blygt. Nästa gång jag ser en mamma ska jag rycka i henne och säga fy fan vad du är bra och duktig! Ändå gjorde jag det inte. Gör man det i andra länder? Är det här ett svenskt fenomen? Jag undrar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...