Ibland kommer verkligen sådanna där faser i livet då man inte riktigt är sig själv. Någon sorts trots över det vanliga och livets gråa vardag. Som tonårstrots fast bara mot sig själv. Man funderar på om man verkligen har det så jävla bra som man trott och vad det finns mer man inte upptäckt, sett och upplevt. Man får lite panik, dagarna går och man kräver att någonting ändras. Någonting som får livet lite mer spännande. Kanske sätter man igång projekt, reser bort, klipper håret eller tatuerar sig. Eller så tillåter man bara sig tänka sådant som man inte riktigt borde även om det bara är en tanke. Man kanske behöver sådanna processer ibland, för att komma på idéer eller bara för att rensa huvudet.