Hur man föreställer sig en människa beror på många saker, sin egen inställning till saker, sin egen personlighet och beteende, personen man studeras tal, uttryck och kroppsspråk. Vi ser, vi lyssnar och vi känner av. Men ibland tror vi helt fel. Det kan också bero på många saker. Men regeln säger att vi inte bör dömma, dock måste vi någon gång dömma för att kunne leva kring en person men inte allt för tidigt. Att ge en människa chans kan göra livet rikare och ibland t.o.m förändra livet. Det säger sig självt att det är värt det men ändå har jag så svårt för att släppa in nya människor in på livet. Ett nytt mål jag har är just att lära känna nya människor, våga bjuda in och öppna upp.

Livet hänger lite på sin spets just nu och särskillt idag. Det är skrämmande att lägga livet lite i andras händer som idag då vi får veta om huset blir sålt eller inte. Och därmed om jag och Mathias kan ta dom lägenheter vi hittat. Annars börjar allting om. Och det är en hård och ovis process. Jag har väldigt lite till övers till den...ingenting faktiskt. Jag håller hårt i de nära för att kunna finna mig i allt och känslorna strömmar i minsta lilla vrå av min själ och kropp. Det kanske är lite som en detoxkur tillslut...överlever jag så mår jag så mycket bättre sedan.