Det är inte lätt att sortera bort känslor som inte hör hemma i det nu som existerar. Ibland fylls det på så att hela kroppen känns tung och tankarna blockerade. Det man gör känns inte helt genuint. Det bara lägger sig som såpa på vatten. Inga ord kommer fram som känns genomtänkta, mina rörelser känns inte som jag. Lever själen när allt annat är blockerat?