Villken huvudvärk efter storhandling på ICA Maxi! Men vad skönt att ha mat hemma! Mathias försöker gå ner i vikt och försöker planera lite mer gällande mat och inköp av mat. Ca 1100kr är man fattigare nu men förhoppningsvis så har vi mat för nästan två veckor. Inhandlat:

2 påsar fryst kycklingfilé

2,2kg Köttfärs

2,2kg Fläskkottletter

2paket fläsk

2paket bacon

Gul lök

Röd lök

Mjölk

Juice

2paket naturell keso

Bregott

Bulgur

Havreringar

Linfrön

Spagetti

Fusilli

Köttsoppa

2paket fryst sej

Mjölk

3bullar och festis (till barnen = muta för ICAterrorn)

2paket grädde

1kg fläskfilé

Falukorv

+ blöjor, toalettpapper, balsam.

Nu ska Mathias gå ut och gå i någon timme och jag känner mig mer less än impad just nu eftersom jag är rätt slut efter en omtumlande dag, huvudvärk och barn som är trötta och griniga. Mamma är rätt grinig också...ingen bra kombi. Så..då tar man till med bullarna och festisarna och lite barnprogram.

Jag har nyst i flera dagar utan minsta symtom på att bli sjuk i övrigt, trodde det var något jag var allergisk mot. Men nu kom det, känner mig som jag vet inte vad. Snorig och känner att jag börjar närma mig ett feberutbrott. Jag har verkligen, verkligen inte tid med det! Imorgon måste jag vara på skolan för intro och läkemedelberäkningsföreläsning. Och sen börjar jag praktiken på tisdag. Jag kan inte vara sjuk första veckan..det är ju 25% av den praktiken. Så nu försöker jag streta imot och inte känna efter...brukar inte ta febernedsättande men nöden har ingen lag.

Ska bli jätte kul med praktik! Längtat särskillt till psykiatripraktiken, jag tror det kan vara ett alternativ att jobba inom sedan. Praktiken blev lagd på en avdelning med psykosinriktning. Väldigt spännande! Spännande att se hur dom jobbar, hur sjukdomen ter sig och vad det är för team man kommer jobba med.

Så är det att bara flyta med igen i det som händer, psykiatripraktik, seminarium, praktik på barnmottagningen och läkemedelstenta. Kan inte låta bli att tänka att det kommer gå fort som attan nu och efter detta är det nästan sommar..åtminstone vår. Börjar närma mig arbetslivet.

Jag sitter och känner mig nöjd. Jag gillar "dagen efter",barnen har lekt en massa med barnvaken så dom är "färdigaktiverade", glada och snälla och det är underbart att få träffa dom när man saknat dom. Jag är så avslappnad att jag har ro att inte göra någonting villket jag aldrig har annars. Det är skönt att bara vara hemma, äta mat (extra gott idag) och se på film. Dessutom ser jag alltid till att det är städat innan jag går ut och då är det extra skönt att komma hem. Är så nöjd över gårkvällen, var så skönt att dansa och se människor. Så trevligt folk jag var hos, glada och lättsamma människor. Så äntligen kom man ut med min kära syster. Och villken kväll det blev sen! :D Jag vill ha mer dans...vill inte sluta! Längtar tills nästa gång jag får dansa.

Det är så mycket jag vill skriva här som jag tänker på under dagarna men som bara försvinner så fort jag väl sitter framför datorn. Hmm..

Nu sitter jag och pluggar inför morgondagens tenta...har släppt lite saker och börjar mest plugga in ords betydelse. Imorgon går det som det går, så är det..

I helgen ska jag hitta på en massa kul...börjar direkt efter tentan med diverse bowling, mat och dryck med klasskamrater (nyfunna vänner måntro?). På lördagen blir det kalas för min minsta älskling och på kvällen ut på äventyr, tänke jag skulle låta bli att agera räddningspatrullen den här gången. Även om det är okej så tänkte jag tänka lite mer på mig själv denna gång. Min älskade syster är i stan och vi ska svepa in Sundsvall i guldsiden och kyssa varenda gatuhörn. Ja..jag känner mig lite sympatischizofren från allt jag läser...

Alltså jag måste blogga om ödet igen. Det är slående ibland. Ibland upplever man något man aldrig upplevt förut som sätter ett litet avtryck och som gör att man verkligen reflekterar över händelsen. Så efter ett tag visar det sig att man behöver just den händelsen i en annan situation precis som om det fanns någon sorts genomgående plan redan från början. Nästan lite kusligt..

Ödet kan ju slå på olika sätt,  det kan ju också vara att man träffar någon som ger en redskap för att hantera något just precis när man behöver det. Som gör att man utvecklar precis det man saknar vid precis rätt tidpunkt i livet.

Ja egentligen är det helt meningslöst att filosofera över det, för antingen händer saker eller så gör de det inte...antingen söker man svar eller inte, och ibland får man saker utan att ha bett om det. Det är väl så livet är bara. Men kan inte avslå att det är lite intressant ändå.

Idag funderar jag lite över bittra människor. Jag kan vara bitter ibland, det tro jag vi alla kan vara. Att vara bitter konstant kräver insatser det vet man. Men sen är det ju dom här människorna som älskar att vara bittra, och som älskar att visa det samt vara förbannad på folk. Det är knepigt, de kräver någon sorts uppmärksamhet precis som småbarn. Fast skillnaden är väl att det oftast beror på att de är ensamma. Kom att tänka på det idag när jag skulle på bussen. Åkte med Teo efter BVC med bussen till dagis, sen sprang jag ner till bussen igen som kom när jag var en bit bort. Jag sprang allt jag kunde och flåsandes mötte jag bussen precis vid busshållplatsen. Jag möttes av "är det inte bättre att du går i tid!" av busschaffören. Jag sa att jag precis tagit bussen och lämnat sonen på dagis bara så. Han var tyst.

Jag undrar, vad finns det för anledning att säga så? Vad har han med det att göra?  Om jag vill springa till bussen är det väl min sak, antingen hinner jag eller så gör jag det inte. Varför var han så sur över sånt som inte angår honom? En dålig dag behöver inte gå ut över andra så ordagrant. Så hur kommer det sig då att vissa bara hävar ur sig saker? Är det för att de kan? För att de är äldre och anser sig vara klokare? Eller är det bara som de alltid varit, uppväxt genomgående spydiga och otrevliga. Jag irriterar mig på folk som inte kan behärska sig socialt. Jag antar att jag måste ändra på det om jag ska kunna arbeta inom psyk. Det finns ju alltid anledningar till att folk beteer sig på sitt sätt. Att ändra mitt reaktionsmönster är ett av mina mål med min praktik som startar på tisdag. Även om jag kan svara upp på ett korrekt sett i psykiatriskt svåra situationer så kan det jag känner vara en helt annan. Just att vissa saker irriterar mig när det blir för personligt.  

Det är så mycket som händer till höger och vänster. Så mycket känslor som bubblar upp i mig nu. Många saker som man inte pratar om. Som det egentligen inte finns en enda människa man kan prata med om. Det är sjukt mycket olika saker med långa spann ifrån varandra. Jag känner mig konstig i kroppen, som om jag väntar på tomten. Det är så mycket jag vill göra känner jag också. Vet inte varför jag fick så bråttom plötsligt.

Jag är den knäppaste tjejen som finns antagligen. Fan vad jag är less på normer och sociala regler.

Lördag! En barnfri, mysig lördagkväll. Ut och äta med vänner, dansa och ha kul. Det blir hur härligt som helst! Är förväntansfull.

Dags att göra en djupdykning i garderoben!