Ja jag facebookar om det också. Dessa könsneutrala vantar som inte finns. Ska man ha ett par vantar som används ständigt som man kan dra över overallen och som är varma ja då finns det två att välja mellan. Rosa eller blåa. Jag har kollat in alla affärer i båda birsta och stan. Teo har röda sådanna vantar, dom köptes på ICA Maxi, dom finns ej längre. Så tillslut blev det rosa vantar, jag tog de som var minst knallrosa.

Vad är det för fel på röda eller orangea vantar? Eller åtminstone gröna, svarta eller bruna vantar?

Det stör mig både för den uttjatade könsrollsfrågans skull och för att kunna hitta kläder som matchar så att inte barnen behöver se ut som clowner. Olivia har en svart/orange overall och det kommer skära sig otroligt med knallrosa vantar i mammas ögon.

Måste påpeka att jag hittat världens finaste tröja på Lindex och ett par Leggings. Vill ju ha!! Blir nästa månad kanske..må de finnas kvar! Olivia är lite Lilla My..

Jag har mens. Japp, jag är tjej och jag har mens precis som dom flesta andra tjejer i min ålder. Det är det värsta som finns. Jag blir varm, känslosam och får så jäkla ont i svanken att jag tror jag går av. Jag känner mig yr..vill gråta och kan inte tänka logiskt. Magen värker. Alla känner olika. Vissa går runt och känner precis som mig men man pratar inte om det.

De första dagarna känner jag bara för att sova. Jag är så trött att det snurrar i huvudet. Det trycker över pannan och det känns varmt om axlarna och nacken. Ska man verkligen behöva må såhär en fjärdedel av tiden? Förbättras symtomen ju äldre man blir? Hoppas! Det är sjukt att vara tjej egentligen. Villket system och villken humor.

Nu har vi träffat Teos psykolog igen. Hon har i stort sett identifierat precis det vi trott. Han kan inte lika mycket som de i hans ålder och hon har också märkt koncentrationssvårigheter, periodvis monoton röst och svårigheter i att uttrycka sig. Därför ska han nu få gå på habilitering villket känns helt underbart, där jobbar läkare, psykologer, sköterskor etc i team där de tillsammans kommer fram till vad han behöver för hjälp och stöd. Där kommer de också göra lite vidare undersökningar och stimulera honom på olika sätt med uppgifter.

För mig känns det skönt att få se att det faktiskt är så som jag upplever. De tester Teo genomgått har ett snitt bland barn i hans ålder och han ligger långt under dom. Han kan inte förklara saker, se sammanhang och koncentrera sig på uppgifter. Därför blir det många svårigheter i vardagen som vi tampas med varje dag. Samtidigt känns det jobbigt att höra att det är något fel på honom. Man vill inte att det ska vara något fel på sitt barn. Fast jag vet att han inte har så jätte stora svårigheter och jag vet att han kommer kunna leva som vem som helst. Jag är också övertygad om att det mesta kommer växa bort. Men med hjälp och stöd. Det som känns jobbigast är början av skolan där det är nog svårt att komma in i en grupp, vara anorlunda osv. Men nu får han hjälp i tid och det är det bästa med allt.

Även om Teo har svårt att koncentrera sig och inte kan allt som alla andra kan så är han bättre än andra barn på vissa saker. Dessutom är han världens varmaste, kramgoaste och han tar hand om alla, ser till att alla har det bra. Han försöker och han är smart när det gäller att få till det till att bli som han vill. Han älskar nya saker och är väldigt nyfiken, social och tycker om att hjälpa till. Han vill aldrig någon ont och han älskar att lära känna nya människor. Jag kunde inte fått en bättre son!

Lite fotografier..

Min älskling..

Noel var rolig att busa med...

Första pippilotterna.. 

Olivias nya badrock..trött av all presentöppning!

Olivia nöjd över sina nya kläder.. 

Dessa promenader...jag har lust att ta promenader jag också bara som hämd! ; ) När Mathias är borta så passar barnen på att löpa amok här hemma. Olivia skulle klättra på mig hela tiden och hoppa. Hon vägrade sluta med det samt hoppa i soffan. Sen lägger sig både hon och Teo och "cyklar" med fötterna vid mig och när jag säger att de får flytta benen lite så de inte gör mig illa så manar Teo på Olivia att lägga sig närmare mig och säger "Olivia sparkar dig, säg till henne". Jag är redan nu less och trött och försöker hålla lugnet, det ömmar i sidan och huvudet värker. Sedan går barnen och det blir lite väl tyst, de står i skafferiet (dags att skaffa lås på det!) och de har hittat kakor. De får ta kakor men bara en och en och påpekar att de inte får lägga kakor i soffan som de alltid gör. Resultatet blir såklart att alla kakor som låg i burken ligger i soffan. De går och leker och jag städar. Eftersom jag jobbar helgen så är det här vårt fredagsmys så de får lite godis efter en stund, de blir kladdiga och går och ska tvätta händerna. Det blir översvämning i handfatet. Olivia kissar i pottan, ställer sig på den för att nå handfatet och allt kiss hamnar över hela badrummet. De går och jag torkar upp. När jag är klar och sätter mig död i soffan kommer barnen till mig och luktar skumt, tvål..tänker att det är från att de tvättat händerna men kommer plötsligt på vad det är...avfettning (Ajax). De har nått den i tvättstugan, måste stått fel! Nu var det avfettningsmedel över hela köksgolvet och det är snorhalt! Teo vägrar lyssna på mig utan springer rakt över när jag försöker torka upp det värsta med trasa först och han ramlar. Det gick bra och jag sätter på film uppe medan jag moppar hela huset ifall att.  

När Mathias kommer hem pressar jag ur mig (inte utan motstånd) att han är hur duktig som helst som gått från stan, till norra och tillbaka....

Jag har det så bra om dagarna och kvällarna på praktiken, men när jag är hemma så är jag så rastlös. Vill att något ska hända hela tiden, har alltid bråttom till något. Det är så mycket jag vill köpa och så mycket jag vill göra här hemma, som att sortera alla leksaker, riva Olivias garderober, sätta upp tapeter i Olivias rum etc. Och så väntar jag på vecka 5 då Teo ska börja dans, någon sorts grupp som håller till på Drakborgen, ska bli spännande! Jag väntar tills jag har råd att köpa mig lite kläder. Jag väntar på sommaren och jag väntar på nästa gång jag får gå ut och dansa. Jag kan inte sluta tänka på vissa saker jag vill göra så att det blir svårt att göra något för just nu. Varför är jag så rastlös?
Har väntat på imorgon också då vi ska få veta ungefär vad Teos psykolog kommit fram till. Det känns som om hon fått en rättvis bild av honom iaf och det är skönt. Får se om vi blir något klokare imorgon eftermiddag. Ska bli spännande vad hennes tester visat.

Imorgon är jag ledig i övrigt, ska bli skönt att få smälta lite intryck från praktiken och få vila upp mig lite får min huvudvärk. Den fortsätter men är bättre, är fungerande utan piller iaf.

Huvudvärken sedan igår som eskallerade (stavning?) igår på ICA vägrar försvinna, tänkte att den bara måste gå över under natten men vaknade men samma jäkla huvudvärk. Så på BVC på sjukhuset satt jag och såg allmänt okoncentrerad ut imorse medan Teo la puzzel, svarade på frågor etc. Nu har jag sovit sen 10.30 men huvudvärken är helt idiotiskt inbiten i huvudet på mig...så jag får väl knapra piller då! Tycker inte om att ta tabletter i onödan, tycker man ska försöka vila bort om man kan.

Men det här gå inte när jag ska vara på praktiken ikväll.

Min första kväll på praktiken, igår hade vi ju introduktion och det verkar jätte bra där. Mycket trevligt folk som är öppna och snälla. Det bästa är att de är så reflekterande över vad som sker på avdelningen, kanske en självklarhet på psyk men så borde det vara på alla avdelningar! Ska bli spännande att se hur jag kan inleda relationerna med patienterna idag. Kvällarna är ganska lugna så det är en bra start.

Måste väl upprepa mig från fc.

Två genidrag idag av mina barn.

Teo slickade på grinden ute IGEN!

Olivia stoppade en idealmakaron i varje näsborre. En av dom vägrar att komma ut! Det ser vidrigt ut med den där makronen där inne...försökt med att suga ut den med sugrör och använt pincett. Fick ringa svärmor för att fråga vad sjutton man skulle göra... Det man är rädd för var tydligen att den hamnar i bihålorna och att det då blir en inflamation där.

*suck* Jag hade tänkt mig en lugn kväl ikväll efter en omtumlande första dag på praktiken och storhandlingen...