Det är så svårt just nu. Frågan är nog hur mycket jag vill kompromissa. Hur ska jag leva de kommande månaderna? Det finns inte ett självklart svar. När jag väl kommit en bit på vägen till en sorts självständighetsförklaring så vill jag helst inte stanna någonstans på vägen där någon säger åt mig vad jag ska göra. Jag är fri nu och jag gör som jag vill. Ibland kanske man sårar någon på vägen och det är inget jag vill. Men jag tänker på mig själv nu och vissa bitar är för viktiga för mig att behålla för att kunna överleva det här. Så vad gör man?

Jag saknar känslan av att finnas på en och samma plats som är hemma och där jag vet att jag är trygg, där ingen kan ta mig ifrån. Där ingen kan ta tag i mig och ställa mig utanför ytterdörren, om så utan strumpor och skor. Jag är less på det här och mer. Nu har jag genomgått och lärt mig av mörkret, ja nu kan mardrömmen få vara över.

 

Krille

30 mars 2010 00:44

Hä lös sig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...