Nu har vi träffat Teos psykolog igen. Hon har i stort sett identifierat precis det vi trott. Han kan inte lika mycket som de i hans ålder och hon har också märkt koncentrationssvårigheter, periodvis monoton röst och svårigheter i att uttrycka sig. Därför ska han nu få gå på habilitering villket känns helt underbart, där jobbar läkare, psykologer, sköterskor etc i team där de tillsammans kommer fram till vad han behöver för hjälp och stöd. Där kommer de också göra lite vidare undersökningar och stimulera honom på olika sätt med uppgifter.

För mig känns det skönt att få se att det faktiskt är så som jag upplever. De tester Teo genomgått har ett snitt bland barn i hans ålder och han ligger långt under dom. Han kan inte förklara saker, se sammanhang och koncentrera sig på uppgifter. Därför blir det många svårigheter i vardagen som vi tampas med varje dag. Samtidigt känns det jobbigt att höra att det är något fel på honom. Man vill inte att det ska vara något fel på sitt barn. Fast jag vet att han inte har så jätte stora svårigheter och jag vet att han kommer kunna leva som vem som helst. Jag är också övertygad om att det mesta kommer växa bort. Men med hjälp och stöd. Det som känns jobbigast är början av skolan där det är nog svårt att komma in i en grupp, vara anorlunda osv. Men nu får han hjälp i tid och det är det bästa med allt.

Även om Teo har svårt att koncentrera sig och inte kan allt som alla andra kan så är han bättre än andra barn på vissa saker. Dessutom är han världens varmaste, kramgoaste och han tar hand om alla, ser till att alla har det bra. Han försöker och han är smart när det gäller att få till det till att bli som han vill. Han älskar nya saker och är väldigt nyfiken, social och tycker om att hjälpa till. Han vill aldrig någon ont och han älskar att lära känna nya människor. Jag kunde inte fått en bättre son!

 

Kattis

22 januari 2010 23:55

vad skönt att ni ska få hjälp! att han inte är som alla andra betyder inte att det är "fel" på honom, bara att han är speciell och ännu mer unik. :) förstår att det känns lite jobbigt, kan bara föreställa mig, men samtidigt så är det så positivt och bra att ni faktiskt inte bara blundat för det utan tagit tag i saken och själv insett att han kanske kan behöva mer hjäp från utomstående. Tänk vad många som blundar för det och vägrar inse, de barnen kanske får det extra jobbigt. och jag håller med - har inte sett någon som kramar och pussar sin familj som Teo gör! UNDERBART! :) (önskar att Felix ville kramas mer, bara melina som får kramas med honom nu..)

http://mittlivsomkattis.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...