Det är konstigt med kroppen. Igår kändes det som om det går rätt bra och att jag har mycket ork. Inga problem att ha barnen själv till 20 och inte sova många timmar på nätterna. Men idag känner jag mig helt färdig. Som om jag slitit som ett djur i flera år. Känner mig slutkörd och vill nästan börja gråta. Jag orkar inte engagera mig i barnen idag och det gör det hela ännu värre för då blir Teo helt tokig. Han är en riktig retsticka som petat på mig och Oivia hela förmiddagen med båda fingrar och fötter osv...svårt att förklara. Både han och Olivia är snoriga och nu börjar det om med pappersrullar över hela vår jävla trånga skitlägenhet.

Olivia har inte sovit något än och det brukar hon göra, men jag orkar inte gå med henne i sjalen för jag har så ont i ryggen efter inatt. Oivia vaknar precis hela tiden, minst en gång i timmen ibland mer. Gissar på att det är tänder på gång, hon kliar som en galning i munnen. Det värsta är att det kan vara så att de rör sig uppåt men stannar upp och så kommer de upp på riktigt sedan...så får man ta det hela i två omgångar.

Igårkväll fick jag sådan huvudvärk att jag trodde huvudet skulle sprängas. Jätte konstig huvudvärk och jag börjar ana att det beror på vätskebrist. Hur ska man komma ihåg att dricka när man inte hinner tänka och dessutom inte är törstig?

En dusch har jag fått idag iaf, det var skönt även om Olivia var lite otålig i badkaret. Teo satt och tittade på film på bärbara medan och när jag kom ut till honom hade han ryckt bort en knapp så den dessutom hade gått av i fästet. Jahapp, vad gör man nu då? Någon som har ett M till övers?