Idag gick jag på stan med Olivia. Hittade ingenting..tänkte jag skulle hitta något till mig själv men det är svårt med barnvagn! Hittade en mössa iof, det var väl alltid något. Shoppingturen slutade med att vagnjäveln gick av(!!) och det var den kombivagnen.

Teo och jag kom hem samtidigt vid 15. Han hade haft det jätte bra hos morfar. Han var väldigt trött dock fast han hade sovit middag. Teo var helt tokig och fastän jag haft en rätt lugn dag kände jag att jag verkligen inte orkade med det just då. Så jag ringde mamma och hörde om jag kunde komma över efter middagen. Gjorde ordning middag och det blev helvetets middag själv. Teo har någon sorts trotstopp nu. Han har vuxit och blivit ett steg "mognare/större" där han förstår mer och är mer "med"...och med det kommer värre trots där man faktiskt kan välja att aldrig sluta göra det mamma säger att man inte får. Alltså...middagen bestod av; jag kan leka med vattenfärger, kritar etc (allt som står nära) istället för att äta hur mycket mamma än säger att jag inte får så kommer jag aldrig sluta...äter jag kan jag gå och äta hur länge som helst vad än mamma säger, jag kan äta med händerna, äta med munnen direkt på tallriken, jag kan sitta bakom Olivias stol och tänker vägra gå där ifrån hur mycket mamma än säger åt mig. Jag tänker låta, greja med Olivia hur mycket jag vill och jag tänker inte äta någonting just nu. Jag tänker sitta under bordet hur mycket jag vill och jag tänker inte svara på vad mamma säger. Wavawa.
Han retade mig så jäkla mycket att jag nästan började gråta. Jag orkar inte det här själv! Hur pedagogisk jag än var så skrattade han åt mig och fortsatte. Så middagen slutade utan mat för honom och med en ledsen Olivia som också tappat tålamodet på sin bror som kört med henne. Satt mig i soffan och ringde mamma och sa att jag inte vet hur jag ska orka ta med mig Teo till henne just nu. Efter många om och men bestämde jag mig för att gå ändå och tog fram paraplysulkyn till Teo.

Tur var det! Hos mamma fick jag en härlig kväll då mamma tog båda barnen en bra stund och jag satt och såg en bra film på TV. Tårarna var nära för jag minns inte sist jag fick vara själv. Det kändes som ett helt sommarlov...