Jag funderar på hur febrig man kan känna sig utan att ha feber? Känns som huvudet kokar!

Blev hemskickad från praktiken, när min handledare såg mig backade hon två steg ; )) De är livrädda för smitta där!

Så i stort: 7.00 skola, 11 stan, 13 praktik, hemma 14.30..sova till 16 då pappa kom hem med barnen. Nu har vi ätit pannkaka allihopa och tittar på barnprogram. Väntar på att jag ska känna mig bättre..

Det känns som om en kil mellan ögonen..det bara bränner och trycker. Alla är förkylda, det är grått och kallt..väldigt kallt. Folk drar sig upp, man kan nästan se som en osynlig skepnad dra upp varenda människa till sittande från sömnen. Då bestämmer de sig, jag ska upp!! Upp, jobba, äta, sova igen. Mörkret följer en längre och längre. Snart klär träden av sig och jorden börja lukta sådär sött och beskt och blött. Snart börjar det knaka under fötterna och då vet vi att början på det värsta är över, då börjar vi längta. Vi längtar. Vi längtar efter ljus och värme, trygghet och kärlek. Vi längtar efter äventyr och spänning. Vi längtar efter någonting nytt. Något som får oss att vakna och skaka av oss mörkret.

Ibland känner man sig så ivägen och jobbig. Så krävande. Som om man bara är en sån där människa som klänger sig fast runt benen och vägrar släppa.