Ja det är jobbigt att skotta fram bilen, att stå i kö och att hålla sig på vägen. Det är också väldigt jobbigt att inte ha bil när det är en halvmeter snö på gångvägar. Det är också jobbigt att åka buss när man tror att hela bussen ska åka i diket eller krocka när som helst och inte ha någon kontroll över det i huvudtaget.

Idag när jag skulle gå med barnen till dagis tog jag först vagnen. Efter några meter vände jag och hämtade pulkan. Teo och Olivia satt i pulkan, Olivia gallskrek och jag kämpade som en dåre. Jag var väldigt nära på att börja gråta kan jag säga, tänkte att nu ger jag upp och att jag tänker sätta mig i snön och vänta på en plogbil eller någon som kan hämta oss. Olivia var jätte ledsen. Pulkan var tung och barnen ramlade ur flera gånger. Olivia gick vissa bitar och vissa bitar bar jag. Snön piskade i ansiktet och kylde ner mina ben, kändes som om jag inte hade någon hud på benen. Att dra en pulka på så mycket snö med bilspår som inte var stora nog för pulkan var minst sagt en utmaning. I vanliga fall tar promenad med pulka 15min. Nu tog promenaden 40min.

Väl på bussen fick den stanna och se vart lilla bron var för att inte åka i diket och jag lovar att jag höll mig hårt i det närmaste som fanns. Igår var det dock värre när bussen skulle ner vid kommunhuset och den åkte på flera dm snö med ena julet så bussen lutade. Bussen körde fort och jag tittade efter skyltarna som ska vara på mitten av vägen och blev glad varje gång de dök upp, rätt sida av vägen, jaa! När den väl saktat ner och skulle över rondellen innan navet så var det inte många cm ifrån att krocka och när jag klivit av så ringde jag Mathias och sa att jag måste återhämta mig innan nästa buss på stan eller så får han hämta mig.

Jag älskar snö men inte så här mycket...jag vet att det finns de som hatar sin bil vid det här laget men själv så ger det mig motivation till att börja med körkortet igen...

 

Pernilla

29 januari 2010 15:00

Mmm är väldigt glad att jag har både körkort och bil, har under dessa dagar set flertalet bussar som varit strandade efter vägarna. Tar då hellre bilen där man själv kan anpassa farten efter väglaget, vilket inte alltid bussarna gör.

 

Sandra

29 januari 2010 15:41

Hej hej!
Jag har det bra på praktiken, känns bättre nu när man kommit in i det lite. Fyra veckor är ju dock grymt kort tid, för det är ju lite annorlunda ändå.. :) Hur har du det själv?

Måste tyvärr tacka nej till festen, har praktik den här helgen. Får vara med någon annan gång :) Kramar!

http://sandrawallin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...