Det är inte så ofta man blir riktigt rädd, men idag blev jag det. Teo ropade på mig ledset när han satt och kollade på film vid datorn och när jag kommit fram till honom ser jag att han ser riktigt dålig ut. Det ser ut som om han mår illa så jag springer efter något att spy i. Jag frågar om han mår dåligt och han får inte fram ett ord. Jag tittar in i hans ögon och frågar igen och det går inte att få ögonkontakt utan han tittar rakt igenom mig. Jag blir rädd och frågar hur han mår igen. Han säger inget utan ögonlocken börjar smått stängas som om han är för trött för att hålla de öppna. Jag bär honom till sängen och drar på honom täcket. Försöker få kontakt men han säger inte ett ord. Olivia sitter bredvid och vill också ha kontakt, drar i täcket och då gnyr Teo till som om han fryser varje gång hon lyfter lite på täcket. Han känns inte varm och det gör mig ändå mer bekymrad. Teo, hur mår du??, nästan skriker jag och han stirrar på mig som reaktion. Mår du illa, Teo? förstår du vad jag säger? säger jag och han börjar somna. Jag ringer Mathias och säger att han måste skynda sig hem. Teo somnar. Jag tittar till honom hela tiden och efter 5-10min väcker jag honom och han säger något yrt och somnar igen. Precis när Mathias kommit hem så ligger han och tittar och svarar på att han vill ha saft och godis. Han dricker men vill inte ha godis när väl skålen står framme. Men sen blir han bättre och bättre och nu är det full fart igen.

Jag fattar ingenting! Jag har aldrig sett honom sådär, han var helt tom i ögonen och förstod verkligen inte vad jag sa. Det verkar inte som om han kommer ihåg det heller. Men när Mathias frågade honom om han haft ont i magen så sa han ja och att det var som om de tryckte och sedan släppte.

Usch jag blir livrädd! Okej om han haft feber så hade det inte varit konstigt men såhär...