Det är så mycket jag vill skriva här som jag tänker på under dagarna men som bara försvinner så fort jag väl sitter framför datorn. Hmm..

Nu sitter jag och pluggar inför morgondagens tenta...har släppt lite saker och börjar mest plugga in ords betydelse. Imorgon går det som det går, så är det..

I helgen ska jag hitta på en massa kul...börjar direkt efter tentan med diverse bowling, mat och dryck med klasskamrater (nyfunna vänner måntro?). På lördagen blir det kalas för min minsta älskling och på kvällen ut på äventyr, tänke jag skulle låta bli att agera räddningspatrullen den här gången. Även om det är okej så tänkte jag tänka lite mer på mig själv denna gång. Min älskade syster är i stan och vi ska svepa in Sundsvall i guldsiden och kyssa varenda gatuhörn. Ja..jag känner mig lite sympatischizofren från allt jag läser...

Alltså jag måste blogga om ödet igen. Det är slående ibland. Ibland upplever man något man aldrig upplevt förut som sätter ett litet avtryck och som gör att man verkligen reflekterar över händelsen. Så efter ett tag visar det sig att man behöver just den händelsen i en annan situation precis som om det fanns någon sorts genomgående plan redan från början. Nästan lite kusligt..

Ödet kan ju slå på olika sätt,  det kan ju också vara att man träffar någon som ger en redskap för att hantera något just precis när man behöver det. Som gör att man utvecklar precis det man saknar vid precis rätt tidpunkt i livet.

Ja egentligen är det helt meningslöst att filosofera över det, för antingen händer saker eller så gör de det inte...antingen söker man svar eller inte, och ibland får man saker utan att ha bett om det. Det är väl så livet är bara. Men kan inte avslå att det är lite intressant ändå.

Idag funderar jag lite över bittra människor. Jag kan vara bitter ibland, det tro jag vi alla kan vara. Att vara bitter konstant kräver insatser det vet man. Men sen är det ju dom här människorna som älskar att vara bittra, och som älskar att visa det samt vara förbannad på folk. Det är knepigt, de kräver någon sorts uppmärksamhet precis som småbarn. Fast skillnaden är väl att det oftast beror på att de är ensamma. Kom att tänka på det idag när jag skulle på bussen. Åkte med Teo efter BVC med bussen till dagis, sen sprang jag ner till bussen igen som kom när jag var en bit bort. Jag sprang allt jag kunde och flåsandes mötte jag bussen precis vid busshållplatsen. Jag möttes av "är det inte bättre att du går i tid!" av busschaffören. Jag sa att jag precis tagit bussen och lämnat sonen på dagis bara så. Han var tyst.

Jag undrar, vad finns det för anledning att säga så? Vad har han med det att göra?  Om jag vill springa till bussen är det väl min sak, antingen hinner jag eller så gör jag det inte. Varför var han så sur över sånt som inte angår honom? En dålig dag behöver inte gå ut över andra så ordagrant. Så hur kommer det sig då att vissa bara hävar ur sig saker? Är det för att de kan? För att de är äldre och anser sig vara klokare? Eller är det bara som de alltid varit, uppväxt genomgående spydiga och otrevliga. Jag irriterar mig på folk som inte kan behärska sig socialt. Jag antar att jag måste ändra på det om jag ska kunna arbeta inom psyk. Det finns ju alltid anledningar till att folk beteer sig på sitt sätt. Att ändra mitt reaktionsmönster är ett av mina mål med min praktik som startar på tisdag. Även om jag kan svara upp på ett korrekt sett i psykiatriskt svåra situationer så kan det jag känner vara en helt annan. Just att vissa saker irriterar mig när det blir för personligt.  

Det är så mycket som händer till höger och vänster. Så mycket känslor som bubblar upp i mig nu. Många saker som man inte pratar om. Som det egentligen inte finns en enda människa man kan prata med om. Det är sjukt mycket olika saker med långa spann ifrån varandra. Jag känner mig konstig i kroppen, som om jag väntar på tomten. Det är så mycket jag vill göra känner jag också. Vet inte varför jag fick så bråttom plötsligt.

Jag är den knäppaste tjejen som finns antagligen. Fan vad jag är less på normer och sociala regler.

Lördag! En barnfri, mysig lördagkväll. Ut och äta med vänner, dansa och ha kul. Det blir hur härligt som helst! Är förväntansfull.

Dags att göra en djupdykning i garderoben!

Snart fyller Olivia 2år!! Helt sjukt vad fort det går...samtidigt så är hon så stor nu och smart!

Lörd 16e har vi födelsedagskalas här för min älskade dotter!

Emily, Veronica, Lisa...eller om det är någon annan som vill komma..kom gärna : )

Det blir väl öppet hus från 13 tror jag.

Kom nyss hem från biografen. Såg New moon. Om ni inte sett den, så se den. Jag antar att (precis som någon sa), man antingen älskar eller hatar den.

Tycker man om passion...så ska man se den.

Jag har aldrig blivit så berörd av en film förut, vilket säkert låter väldigt klyshigt och inte särskillt speciellt..alla verkar ha en åsikt om filmen. Jag skiter i hur folk älskar eller hatar den och säger att JAG älskar passionen...jag älskar den så mycket att jag inte kan sluta tänka den.

Jag funderar på om det existerar längre..och om den någonsin gjort. Kan man lägga upp ett manus kring den så borde det inte vara omöjligt?

Har suttit och tänkt ett tag nu och funderar på varför människor inte längre ser på varandra. Är det därför tjejer blir så förälskade utomlands där mannen ser på kvinnan som om hon vore det vackraste som finns? Här i Sverige är det fult att titta. Varför dyrkar vi inte längre varandra?

Jag sitter på skolan och pluggar. Måste hinna klart med allt ur pediatriken idag känner jag. Så jag kan börja med psykiatriska vården. 35sidor kvar i "barnmedicin i ett nötskal", inte mycket! Men ack så segt det går när man försöker skriva ner det viktigaste också..svarar på frågor och fakta allt runtomkring de senaste 7tentornas frågor. Samt tillägger det jag tror är viktigt.
Det är intressant, men väldigt tråkigt när man vet att resten av familjen är ledig och myser på.

Jag sitter iaf i min favoritdatasal. Positivt tänkande!