Jag har alltid gått min egen väg och gjort det jag velat göra, låter sällan något hindra mig. Som pappa säger "finns det något du inte skulle göra?". Jag är en öppen person som funderar på vad jag skulle kunna få ut av olika saker, sen vad andra tycker om det, det har jag aldrig brytt mig om. Att bry mig om andra det är en helt annan sak. Jag finner ödets ironi när jag plötsligt vill göra så mycket som jag inte kan göra, och när jag inte vet vad jag vill och vad jag kan. Jag har aldrig förr varit så osäker. Som om jag genomgår någon sorts sårbarhetsperiod som är nödvändig för att ta mig ett steg vidare i utvecklingen. Jag har aldrig varit sårbar på det sättet jag känner nu. Hur kommer det sig? Känns som om någon rört om i grytan och kanske jag behöver några nätter att sova bort allt rörigt som finns i huvudet. Å andra sidan så är det så mycket på gång i livet så det vore väl snarare omänskligt att inte känna sig lite förvirrad, eller?

Give me a fucking break!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läser mitt senaste inlägg och ler lite för mig själv. Om jag ändå vetat om allt som hände sedan. Men hade jag velat veta? Fler val gjordes, vissa som var rätt och vissa som visade sig vara fel. Som vanligt, ångrar jag ingenting. Idag sitter ...

Ja nu är nya året här. 2011 var ett händelserikt år. Jag tog mig igenom utbildningen och blev äntligen sjuksköterska, jag förlovade mig med en underbar man och jag tog körkort. Det har varit ett år som begärt kämparglöd! Jag gick all in och bestämde ...

Idag fick Teo sig en aha-upplevelse. Jag hoppas att informationen som han snappade upp stannar kvar. Han har väldigt svårt att bli motiverad till att städa efter sig som så många andra barn. Det är bara det att han gör det inte vad man än säger. M...

Jag tror att det finns ett glapp mellan kvinnor och män som gör att man ibland inte riktigt förstår varandra. Kvinnor vill ha den där gränslösa kärleken som syns och hörs, tror jag. Kvinnan vill bli upplyft i sina höfter och höra att hon är den vackr...

Dagen efter blir jag alltid lite filosofisk. Jag stod och väntade på bussen och det var kallt som fan. Men utanför hållplatsens trevliga lilla kur, var det åtminstone sol, så där stod jag och försökte värma mig. Inne i den lilla kuren var det skugga ...