Lördagsmiddagen blev improvicerad het fisksoppa med räkor samt hembakat bröd med oliver och soltorkade tomater. Det blev hur gott som helst!

Ingredienser i soppan: färnkål, purjolök, chili, salladslök, morötter, grädde, buljong, sej och räkor.
Vi la i räkorna vid servering med en klick creme fraiche.

Det är inte vår men astfalten blev synlig längs vägarna idag. Lukten av grus och smält snö gav mig minnen av dagis. När man inte kunde åka pulka längre eller leka med snön, cyklarna kom fram men man var rädd för att slira i den smälta snön och riva upp galonbyxorna. Väntade på värme och sommar. Tänkte att när det blir sommar ska jag försöka klättra upp för lilla flaggstången på dagis. Men jag klarade det aldrig och tänkte att när jag blir stor så ska jag bli så stark att jag kan klättra upp för en flaggstång. Vilket mål man hade då.

Livet kan gå fort och det får man bevis på ibland. Så mycket tragedi, orättvisa och onödiga saker som händer under sekunder som gör att livet kan ta en tvärvändning. Mitt fadderbarn och senare nära vän vaknar inte upp som den hon var någonsin igen. Jag har hoppet men förståndet. Någonstans känns det som att hon påpekar vikten av att leva just nu. Som jag pratat om till henne tar jag som hennes ord till mig. Det hade hon velat, det vet jag.

Att leva som om inte morgondagen fanns kanske man kan göra ibland men att leva som man vill leva och inte som man bör är destå viktigare.

Jag vaknade innan barnen idag, har sovit så underbart gott inatt, och länge. Jag vaknade och tittade på mina fantastiska små liv. Deras underbara fötter och händer. Deras oförstörda ansikten som är totalt avslappnade, deras bröst som rör sig försiktigt efter deras andning. Jag klappar försiktigt på kinden och handen rör sig lite. Så mjuka och så underbara. Hämtar energi för att upptäcka världen.