Jag vaknar och tittar på barnen, undrar vart vi hamnar tillslut. Det är skrämmande att lämna tryggheten och ge sig av till något jag inte vet något om. Jag undrar vad som ska komma hela tiden, har svårt att koncentrera mig på vad som händer nu. Mina händer känns konstiga efter att de hållit i slipmaskinen i en timme igår, jag vill att det ska gå så fort som det bara kan allting. Jag vill genomföra mitt beslut och inte gå med dessa känslor länge till. Jag vill leva som jag vill leva.