Har ni ofta svårt att sova för att det värker i handen eller ilar i benen? Har ni svårt att sätta upp håret för att ni får kramp i armarna? Klarar ni ibland inte av att diska pga att ni får för ont i nacken och är tvungen att sätta er ner? Ilar det från armar ut till händer, ben ut till fötter?

Vad är normalt och inte? Det har jag frågat mig så länge nu.

Det började med växtvärk i benen, har ni haft riktigt växtvärk när man tror att någon sågar i benen? Normalt säkert, normalt när man inte växer? Vet inte.. Sen fick jag värk i armar, tänkte att det var träningsvärk..

Sen börjar det värka mer och jag började undra om alla känner såhär. Första graviditen tog mig en nivå högre i smärtgrad och jag började känna mer av fingrar och fötter. Tog ett test för reumatism men fick neg. Så fick jag Teo och det blev bättre, eller så hade man annat att tänka på. Så blev jag gravid med Olivia och det blev värre igen. Jag gick till en sjuksköterska som sa "men du verkar ju inte ha sådär jätte mycket besvär med det iaf". Ungefär vad de sa till min mormor i början också som har just reumatism.
Ibland går det dagar då jag inte tänker på det alls. På dagarna har man fullt upp. Så kommer det kvällar som denna då det värker. Det kan stråla ut  från benet ut i foten eller stråla längs armen ut i ett finger. Eller så är det punktvis på ovansidan handen, eller bara ett finger eller vristen.  

Har ont i höger hand och handled ikväll, jag viftar på handen för att liksom försöka vifta bort det.

Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig allt, kanske är det normalt att ha ledvärk ofta. Kanske är det helt normalt att det smärtar i sina armar och ben så man inte kan somna? Eller värka i en hand så man inte kan koncentrera sig på filmen man ser? Det värsta är att man inte vet vad sjutton det är för något.

Jag är övertygad att jag har ett stadie av reumatism, om det så inte gav utslag för något år sedan, precis som det inte heller gjorde för mormor. Precis som det inte gjorde för morbror som bara ser utslag då han är förkyld då tillståndet tydligen förvärras då precis som vid graviditeter.

Men att inte ha ett skriftligt svar det gnager mig...även om jag ibland inte vill veta.

Vill bara säga GRATTIS min älskade lillasyster till körkortet!! Är så glad för din skull! Du är värd allt!