Läser Johans blogg om Sundsvall och vem han var i tonåren. Börjar fundera på vem jag var i högstadiet, jag tror jag var en sån där som inte tillhörde någon grupp utan var flytande. Jag vet att jag stod för min sak iaf. Försökte stå upp för de som var lite i skym undan, diskutera med rasisterna och försökte få tjejerna att prata mindre skit om varandra. Jag tror jag bestämde mig i 6an-7an om vem jag ville vara. Jag var inte en ängel men jag visste vad jag tyckte, stod för det och försökte leva så gott jag kunde efter det. Jag har säkert gjort en massa dåliga saker, men inte med vilje. Jag var nog rätt egensinnig och även fast alla gick ihop med mig och respekterade mig mer än många så var jag nog ganska ensam också eftersom jag aldrig hade någon riktig liksinnig. Att vara tonåring måste vara det svåraste som finns. Om man kunde så hade jag aldrig någonsin velat vara med om det igen. Jag hoppas jag kan förbereda mina barn för den åldern!

Skriver jag om högstadiet måste jag ta med låg och mellanstadiet. Tänk om ca 3år börjar Teo skolan! Usch! Plötsligt finns det inga material att leka med. Det är lektioner, det är rast. Samma gammla gård, fyra gungor till hundratals barn ungefär. Det jag kommer ihåg är att det var så himla tråkigt, som tur var gick man inte så länge på dagarna! Sen hjälpte det väl inte att jag hade en lärare som i stort sett mobbade mig, eller hur var det Johan?...jag har nog förträngt det litegrann! Hon tyckte inte om mig och skyllde allt på mig. Jag brukade vara rakryggad, göra som hon sa utan något särskillt väsen av mig, jag brydde mig inte så jätte mycket för jag visste att hon var en riktig skithög. Haha! Men en gång så skällde hon ut mig efter noter över något som jag inte gjort (kommer inte ihåg vad nu). Hon är fasiken 2m lång och hon stod böjd över mig och skrek. Jag sprang in på toaletten och grät. Sen kom hon och bad om ursäkt. Vet inte om det var för att hon visste att hon hade fel eller om det var för att hon var rädd jag skulle skvallra för mina föräldrar. Det får vi aldrig veta.

Men den erfarenheten kommer göra att jag alltid kommer lägga ner mycket tid på att lära känna mina barns lärare/fröknar för att veta vad de har för syn och sätt mot barnen.

Alla lärare är inte lärare för att de älskar barn direkt. Alla lärare är inte bra lärare.

Dåliga högstadielärare på nacksta:

*en som kastade katetern i golvet, kastade skiftnyckel efter elev, skrek och hotade.

*en som undevisade på högskolenivå och satt betyg efter känsla på namnen (en som aldrig visat sig på någon lektion fick mvg).

*en som var mentalt instabil och skällde alltid ut folk innan personen givit sin historia. Slängde ut mig för att slängt igen dörren (fast det alltid är korsdrag i dörren och det vet hon) och inte kommit på ett körrep för en lite körgrupp fastän jag inte fått någon information av henne villken hon sedan medgav.

*en som skulle undervisa i historia, geografi och religionkunskap men pratade bara om andra världskriget. Gissa om betyget blev samma på alla tre?

*en som tyckte om flickor lite väl mycket.
*en som helst inte hjälpte killar, var väldigt brysk mot dem medan han var väldigt artig mot tjejerna och hade sina favoriter. Nej det ska inte vara så..

Om vi säger så här. Jag kan mycket om fysik och matte eftersom jag är tjej, jag kan ingen historia, geografi eller relgionkunskap, jag kan inte ens något om andra världskriget...man stänger av efter ett tag.

Jäklar anama för den lärare som har mitt barn som elev!

Så blir det möte på dagis på tisdag. Jag, Mathias, rektorn och en av de anställda ska diskutera. Rektorn har bemöt mig jätte bra och jag hoppas verkligen att vi ska reda ut saker och ting. Ändrar de inte på deras konflikthantering tänker jag inte ha Teo kvar på dagis, så mycket har jag sagt. Det är ett direkt hot egentligen men inte menat så, det jag menar är att jag helt enkelt inte accepterar sättet de behandlar barnen.

Idag har vi haft disko på dagis, skitkul! Vi i föräldragruppen ordnade allt. Vi gjorde mackor, hade popcorn, chips och saltapinnar, bål och saft. Vi satt upp ballonger i hela salen, diskolampa och fartfylld barnmusk. Barnen älskade det! De dansade en bra stund, mumsade i sig och hade verkligen jätte kul. De hoppade och tjoade och flera föräldrar var med och dansade.  hela dagiset var med, det var alltså allt ifrån små ettåringar som vickade på rumpan till femåringar som försökte stå på händer. ; ) Det blev ganska smuligt på govlen, fick sopa lite då och då för barnen klagade på att det fastnade under fötterna *hihi*. Kul att det blev lyckat! Det blev inte ens det minsta bråkigt fastän det var väldigt mycket barn i ett väldigt litet rum. Där ser man vad positiv anda kan göra barn duktiga. De dansade med varandra och gjorde rörelser. De spilde ibland, fick sig en knuff ibland men det var ingen fara alls. Tror Teo vart mest ledsen där, han råkade krocka med en annan kille, han som inte brukar vara så kinkig blev helt förstörd eftersom jag inte var i närheten och han visste att jag fanns någonstans. Stackarn, han är så trött efter magsjukan!

I eftermiddag blev vi bjuden på middag hos min pappa. Han var barnvakt på mallan 19-21 då jag var på en studiecirkel med några till föräldrar. Den handlar om hur man ska hantera barn och allt möjligt kring barn. Det kändes som om jag hamnat helt fel. Visst kan man alltid lära sig något men plöstligt kände jag mig som en riktigt bra förälder för det var inte mycket som förvånade mig direkt när jag lyssnade. Idag fick vi lära oss att man ska förbereda barnet på vad som kommer att hända så h*n har tid att avsluta en lek t.ex eller bara vet vad som väntar. Det har alltid funnit mig naturligt att t.ex säga att Teo får leka en stund till och sen ska vi sova, eller att berätta vad som ska hända dagen efter. Sen lärde vi oss att man ska upprepa uppmaningen, men inte för ofta, om barnet inte gör som man säger ska man inte börja bråka eftersom det inte ger någonting, utan istället försöka avleda "vill du klämma ut tandkrämen?" istället för att säga "du måste ju borsta tänderna, annars blir det hål" jämt. Sådanna här saker reflekterar jag över varje dag och ingenting var särskillt nytt. Jag vet ganska bra vad jag gör fel som mamma och jag jobbar på det! Bland annat kan jag bli fruktansvärt arg när bägaren rinner över, alldeles för arg. Jag svär också för mycket! Vissa reagerar starkt över föräldrar som svär, för mig är det inte jättte hemskt men jag svär allt föör mycket. Sen är jag rätt lat också många gånger, orkar inte leka med barnen jämt och ibland ger jag inte den uppmärksamhet de behöver för stunden. Så där har vi det ; )