Det känns som om jag svävar. Mötet med dagis har inte kunnat gå bättre. De höll med mig i varenda punkt. En ny fröken som kommit ifrån lilla avdelningen var med som bara gått på stora sedan slutet av sommaren, så bra! Hon hade inget att försvara sig emot eftersom hon inte varit där så länge och hade även mycket bra tankegångar. Både hon och rektorn sa att det absolut inte får gå till på det sättet jag upplevt det, de ska nu reflektera mycket över hur de beter sig mot barnen. De ska absolut inte sätta någon på soffan för att "tänka över", det trodde de aldrig hänt..jag sa att jag sett det med egna ögon och de tyckte det var bedrövligt. Inga namn nämnda från min sida vem som gjort vad. Det kommer bli stora ändringar nu är jag övertygad om. Jag är mycket positiv och glad nu, jag har verkligen varit deprimerad över detta och nu fixar det sig hoppas jag! Rektorn berättade hur hon ville att personalen skulle vara och det precis som jag uttryckte i brevet. Att man måste vara där i situationer, att man måste refletera med barnen, prata med dem och hjälpa dem att sätta igång med lekar osv. Att ingen ska behöva känna sig ensam eller att det blir så att de leker med samma saker hela tiden och inte får någon hjälp med att hitta på något annat.

Jag är så himla glad och känner att jag blivit lyssnat på och de tyckte verkligen det var jätte bra att jag sagt till. Super!

Idag har vi mötet med dagis. Mathias ska sluta tidigare för att kunna följa med. Jag är så nervös och har ont i magen! Igår kunde jag inte sova utan gick igenom det jag skulle säga om och om igen. Tillslut gick jag upp för ett glas vatten och såg i spegeln att jag var helt röd om kinderna...blir så nervös bara jag tänker på det alltså. Blir mycket smink i eftermiddag!  Jag kommer darra på rösten och bli hes. Det är så svårt att förklara på ett bra sätt där jag inte säger något som inte stämmer, säger saker tydligt samtidigt som det inte ska låta som om jag vill hugga huvudet av någon. Jag kommer säkert virra bort mig! Jag ska försöka ta det lugnt iaf, skönt att ha Mathias vid min sida. Undra just vilken av personalen som kommer på mötet.

Idag skulle just Teo få vara med på "röris" som de har på dagis. Imorse pratade fröken med mig om information som står på internet om hur de har massage, röris och hur de arbetar med barnen. Jag sa att jag hade läst det. Tror hon ville göra en poäng där, men det hjälper inte vad det står, det är hur de ÄR mot barnen som är det viktigaste. Dagiset är jätte bra så att rektorn har fixat så de kan ha röris med vissa barn en gång i veckan, samma sak med massage. Sen har de olika dagar då de har olika "uppdrag". Det är superbra! Helt otroligt faktiskt att de kan erbjuda röris och massage. Men ibland känns det som om de kanske är mer fokuserad på aktiviteterna istället för på barnen. Och när det inte är något speicellt sådär att de har röris (som Teo har haft en gång på 8mån), massage (samma där) eller något uppdrag (typ göra en födelsedagsteckning) som de gör en gång i veckan, så gör de sällan något alls. Teo leker bara med lego hela dagarna fast det finns hur mycket pyssel som helst som inte används. De som ska vara SÅ kreativa med barnen och locka dem så de utvecklas. Tjena!

Detta vill jag ha på dagis:

*personal som pratar och förklarar för barnen

*personal som finns där och medlar mellan barn innan det uppstår bråk

*personal som uppmuntrar barnen, berömmer barnen

*personal som sätter igång barnen med något när de har tråkigt (och inte bara lego). Andan på dagis är att det är barnet som ska ta för sig, men det är inte alls så lätt alla gånger för barn mellan 2,5-3,5. Har man aldrig byggt pärlplattor så vet man inte vad pärlorna är till för.

*personal som ser till individen och inte till åldern eller drar alla över en kam.  

*personal som är positiv och inte bara tjatar och klagar på barnen

Tycker inte det är så mycket begärt och det funkar på många förskolor men inte här.

Typiska situationer på Teos dagis  (påhittade namn):

*Fia 2,2 år sitter och ritar. Fröken säger åt Fia att plocka ihop. Fia förstår inte vad fröken menar med att plocka ihop, hon har aldrig hört uttrycket förut, har precis kommit från lilla avdelningen där fröknarna uttrycker sig städa och Fia fortsätter rita. Fröken kommer igen och säger "men har du inte plockat ihop pennorna än?, vi har mellanmål nu!". Fia tittar upp, hon kan inte många ord, säger "plocka?". Fröken går igen och Fia tittar efter fröken. Fröken tittar åt hennes håll efter ett tag och ropar "Fia det är dags att plocka ihop sa jag!!". Jag går fram och visar, "här kan du lägga i pennorna i burken". Fia börjar genast sätta dit pennorna snyggt.

*Jag kommer för att hämta Teo. Teo säger "jag får inte vara i dockvrån" och ser ledsen ut. Jag säger att "det är klar du får, alla får vara där". Jag går med Teo till dockvrån, där möts jag av barn som säger "Teo får inte vara med oss". "Jo det får han, alla får vara i dockvrån, det är inte bara ni". Jag går till fröken och säger att barnen inte släpper in Teo i dockvrån. Fröken säger "ja men vi sa att han inte behöver vara där, för tjejerna skriker så mycket därinne"

*Pelle bygger torn, David är där och puttar ner tornet varje gång. Pelle blir argare och argare. David puttar ner ännu ett torn och Pelle biter impulsivt till David i armen av ren upprivenhet. David skriker och fröken kommer. Fröken säger åt Pelle "Man får inte bitas, nu får du säga förlåt!!". Pelle säger förlåt. Fröken drar med honom till soffan där fröken säger "nu får du sitta här och tänka över vad du har gjort". Pelle är ledsen och vill gå. Fröken säger "nej du får sitta här tills jag säger till, så får du tänka på vad du gjort så länge". Tillbaka till 30talets skamvråar. Ingen diskution eller reflektering med barnet...bara in i samvrån! Pelle är ledsen, han förstår inte vad som hände. Han förstår inte varför han måste sitta där, varför alla får leka och inte han. Han är ledsen för att fröken är arg. Han känner skuld och förstår inte varför han bet.

Reflektioner av mig:

Tar det så mycket mer tid att visa hur man gör? Ska inte personalen handla mot utfrysning? En treåring handlar impulsivt av stresshormoner, personalen måste vara ute bland barnen och medla! En 3åring kan inte reflektera själv, kan inte "tänka över" någonting på uppmaning. En 3åring behöver hjälp att reflektera "vad hände?, varför hände det?, ser du att hon/han blev ledsen?, det gör ont att bli biten, då blir man ledsen..." 

Sätter någon min son för att "tänka efter" som något sorts straff då slutar han på detta dagis!

I söndags var vi hos Monica (min pappas kusin) och hennes son Nicklas (tremänning). Himlars vad stor han blivit! Närmare 18 måste han vara, det är jätte konstigt! Jätte trevligt var det och kul att bli inbjuden dit, det är så sällan vi ses.

Efteråt var vi till pappa på middag. Mysigt. Farfar var med och jag och syrran fick ärva en massa halsdukar, mössor och sjalar från farmor. Det var jätte fina saker, det känns roligt att ha något efter henne som man också kan använda.

Igår måndag var vi på visning. På samma gata som jag växte upp i sidsjön, två hus bort bara. Skulle var dömmen att få bo där igen! Jag vill verkligen ha detta hus även om det var lite litet. Det dock fanns en vind man kunde göra som övervåning om man ville. Men det verkar som om många var intresserade så det blir nog inget denna gång heller. : (