Tittade på klippet på aftonbladet om den där starka 5åringen Giuliano. Fruktansvärt tycker jag. Det är inte normalt att träna så mycket och från redan 2år, hur ska kroppen bli? Han såg inte särskillt harmonisk ut heller, titta hur han ser ut under ögonen. Pappan påstår att han tränar av egen vilja, men det skulle förvåna mig väldigt om en 3åring vill träna 2-3timmar om dagen 5dagar i veckan jämt. Och även om han vill det och älskar applåder och blir lycklig av det som det står i artikeln, är det verkligen sunt att redan som så liten relatera lycka till sådanna prestationer?

10.00 Ledig och jag känner mig stark på något sätt, har fått bekräftelse att jag faktiskt klarar av det yrket jag valt och det är ett bra utgångsläge i livet. Jag och barnen ska ta det lugnt idag, ev. åka ner på stan efter lunch och boka en klipptid till mig, funderar på åt Teo också....men vet inte hur han ska klippa sig? De kanske har något tips..

Pang pang säger barnen och Teo säger "jag vann!" och Olivia säger "vann!!"....så morrar dom åt varandra högt och skrattar åt varandra. "Det var jag som vann", säger Teo och Olivia säger "jaaaa" och skrattar.

Undrar hur det låter sen ja, när det verkligen är vinnarskalle hos båda...

"Ajöken ajöö... Det börjar med aaa och slutar med ööö. Vad kommer där i mellan?"

Känner ni igen det barnprogramet? Var nog 10år sedan jag såg det sist och nu går det på TV..

Känns speciellt.

Sitter och lyssnar på "ministrålarna" på TV och försöker varva ner. *pust* Återhämtar mig från halvtidsbedömningen.

Såå skönt, det är över! Det gick riktigt bra måste jag väl säga. Så händer det inget konstigt så är jag godkänd sen. Så det är bara att gå ut hårt de sista tre veckorna och få det här överstökat. Jaa det ÄR roligt eftersom jag lär mig fruktansvärt mycket. Men det är övervägande jobbigt att vara en praktikant med någon hängandes efter en hela tiden, känna blicken på en 8h under dagen. Vara trevlig och engagerad hela tiden...vara uppmärksam och koncentrerad. Det är en sak att bara jobba och vara som man bör men när man har pressen att bli bedömd på det blir det genast hundra gånger värre.

Delgav en uppgift till en undersköterska idag och jäklar vad sur hon blev...det är inte bara hon som inte tycker om när unga tjejer delger uppgifter. Det är tillhör mitt jobb och jag måste träna på det...skiter i om de blir sur men irriterande är det ändå! Man tar det ju lite personligt hur man än vrider och vänder på det.

Hur som helst....nu är det HELG för mig = drakborgen + Sverige - Danmark på olearys + fest + 80årskalas + studerande till B-upsatsen.

Det värsta som jag upplevde i mellanstadiet var när jag var hos en bekant från skolan. Hennes mamma slog hennes lillebror i badkaret för att han inte ville bada. Det var inget märkvärdigt enligt henne. Jag har aldrig haft sådan ångest i hela mitt liv, det var då jag bestämde mig för att aldrig backa nästa gång jag såg ett barn bli orättivst behandlad.

Nu är denna bekant gravid och ensamstående precis som hennes mamma. Jag försöker hålla fingrarna i styr för att inte kontakta henne och böna och be henne att inte bli som sin mamma. Och ångesten och det dåliga samvetet kom tillbaka.

Känner mig ovanligt pigg idag, villket också är en ovanlig känsla! Gjort mackor till fika till mig och Mathias. Nu bär det iväg till dagis...sen praktik och artikelredovisning. Är nervös, har inte direkt tränat inför det..får läsa utantill.

Puss och Kram, ha en härlig dag!

Jag funderar på hur febrig man kan känna sig utan att ha feber? Känns som huvudet kokar!

Blev hemskickad från praktiken, när min handledare såg mig backade hon två steg ; )) De är livrädda för smitta där!

Så i stort: 7.00 skola, 11 stan, 13 praktik, hemma 14.30..sova till 16 då pappa kom hem med barnen. Nu har vi ätit pannkaka allihopa och tittar på barnprogram. Väntar på att jag ska känna mig bättre..

Det känns som om en kil mellan ögonen..det bara bränner och trycker. Alla är förkylda, det är grått och kallt..väldigt kallt. Folk drar sig upp, man kan nästan se som en osynlig skepnad dra upp varenda människa till sittande från sömnen. Då bestämmer de sig, jag ska upp!! Upp, jobba, äta, sova igen. Mörkret följer en längre och längre. Snart klär träden av sig och jorden börja lukta sådär sött och beskt och blött. Snart börjar det knaka under fötterna och då vet vi att början på det värsta är över, då börjar vi längta. Vi längtar. Vi längtar efter ljus och värme, trygghet och kärlek. Vi längtar efter äventyr och spänning. Vi längtar efter någonting nytt. Något som får oss att vakna och skaka av oss mörkret.