Olivia tycker verkligen om att använda ordet nej just nu. Det är nej hela tiden. Hon testar oss hela tiden, hon slår oss, inge hårt men ändå. Hon tittar rakt på en och väntar på en reaktion. Vi säger bara nej, så får man INTE göra. Då blir hon jätte ledsen. Men ändå fortsätter hon senare eller nästa dag. Ibland tror jag att barn har närminne som en guldfisk, fast det handlar väl att pränta in saker så att det finns där som den moraliska koden vi har i oss.

Och det här med att kunna bestämma gör sig påmind hela tiden, hon vägrar att smaka på saker, hon är ju så liten, varför har hon/de sådanna starka känslor för sådant de tror är äckligt? Hon drar armen längs sidorna, backar och håller sig långt ifrån maten och trycker bort tallriken. Hon älskar dock mjölk, villket blivit en lite muta, hon får ett halvt glas, vill hon ha mer får hon smaka på maten. Det har faktiskt hänt att hon smakat, men ack för sällan!

Idag vägrade hon äta fiskpudding på dagis och vid mellanmål borde hon varit jätte hungrig men skulle inte ha smörgås utan hon drack 4glas mjölk! Tokfia..vad gör man liksom?

Teo ville inte till dagis idag, inte går heller. Idag möttes han av att barnen stod på led och de skulle leka lekar en bit bort på plan. Teo gömde sig bakom mig och skrek så fort jag försökte få fram honom. Sen skrek han när fröken tog honom i hand. Jag kramade om honom och han höll fast mig, skrek att han inte ville men vi gick och de gick. Fröken bar honom och vi vinkade från bilen, han skrek och sträckte sig mot oss. Mitt hjärta går i tusen bitar. Han säger att grabbarna "tjafsar" med honom och det är de 1år äldre killarna som ska bestämma över honom hela tiden, visa sig duktiga, allt de vet som inte han vet. Det är hemskt, ingen är i hans ålder så han har inte direkt någon att leka med. Idag när vi hämtat honom så hade ett mindre barn istället, bitit honom! Precis vad han behövde! : ( Imorgon måste han gå där mellan 6.30-16.30, fan också! Han vill verkligen verkligen inte gå på dagis...

http://www.aftonbladet.se/temautbildning/article5788494.ab

Men äntligen!! Hur länge har man inte väntat på detta??????

Jag är less på att ha det stökigt hela tiden, hur man än gör så är det alltid stökigt. Har vi gjort det klanderfritt så ser det lika jävligt ut dagen efter. Det är irriterar skiter ur mig! Och det irriterar mig ändå mer när man får kommentarer om det precis som om det är något någon har med att göra. Jag irriterar mig på pedantiska människor som städar hela tiden, när de kommer hem tills de går och lägger sig för att hålla allt på topp. De bråkar, skriker och är arga på varandra jämt och jag undrar varför livet plötsligt går ut på att ha det så fint hemma som möjligt? Så motpolerna möts. Men vem vill egentligen tänka tillbaka och se att man bara städat hela tiden. Att man åker bort för att slippa städa visst men det är farligt att inte njuta av varandra mer än någon gång per år. Det gäller både par och barn-föräldrarrelationer. Men visst får man hjälpas åt och ha det hyffsat så att man inte blir snurrig i huvudet men det behöver inte vara så himla noga med tanke på konsekvenserna i vardagslivet. Vardagslivet kan vara nog trist utan att behöva vara arga på varandra, eller behöver folk vara arga på varandra för att veta att de lever?

Ibland undrar jag.

Hur som helst, vem vill man ha det fint inför? Har man något eget kontrollbehov eller är det för att man faktiskt kan få främmande? Jag tror att det har med hur man är uppfostrad att göra. Folk får ångest så fort något är framme, en tröja i soffan eller tallrikar på diskbänken..bara synen får deras fingrar att rycka och är man inte på samma nivå som den personen så råkar man snart illa ut.

Har tagit reda på forskning och detta är grältoppen hos par:

Hejhopp!

Ringt till vårdcentralen idag och det lät hemvård från början tills jag övertygade för att få en tid ; ) Ibland måste man, jag måste veta vad det är så jag kan fortsätta praktiken! Hon frågade om jag hade feber och att det var rätt avgörande men vi har ingen termometer som funkar. Jag har kännt mig febrig men inte vet jag...och just nu känner jag mig inte diret febrig men väldigt dålig...det är ju svårt att förklara. Tänk att det kanske är jag som sitter på andra sidan luren sedan...

När jag ringde dit så är det ju en guide med knapptryckningar och det var seriöst den dåligaste gjord! När jag tryckte en knapp så började de prata så fort att jag inte hann höra det första de sa. Ringde flera gånger innan jag förstod vad jag skulle göra. Tyckte de sa vikt när de sa namn *haha*. Och ingenting avslutade samtalet utan det är bara tyst så får man trycka av, ingen avslutande fyrkant eller "tack för ditt samtal, vi ringer dig så fort vi kan" eller dyligt. Så man förstod aldrig om man var klar, om de fått samtalet.

Mathias har ju också varit sjuk länge men kännt sig lite bättre men idag har han också ont i halsen och känner sig sämre igen, han var så förvirrad imorse att han inte ens märkte att han åkte in på firman kl 8 istället för 7 så han kom för sent. Han vände och blev hemma idag.

Uppdatering: var till vårdcentralen och de tittade i min hals, behövde inte ta halsprov eller känna på halsen utan fick penicillin utskrivet direkt med motiveringen att jag ska ha det hur som helst vad det än är för något eftersom det inte alls såg bra ut. Villken tur att jag insisterade på att få komma till vårdcentralen! Om jag börjar med tabletterna idag så kan jag jobba imorgon. Yes!

Jag är sjuk och jag har inte tid att vara sjuk. Har haft ont i halsen i en vecka nu och det blir inte bättre, idag är det sämre. Har ont i ryggen, nacken och halsen, känner mig som jag vet inte vad. Och nu börjar jag känna mig febrig. Vi har 8v praktik, 35h ska vi vara där per vecka. Förra veckan blev det 16h pga ledighet två dagar (handledaren inte där) och en dag sjuk. Så jag har egentligen 19h att ta igen. Måndag kommer jag inte gå, pratade med min handledare och hon ville inte att jag skulle komma utan jag ska till vårdcentralen. Jag hoppas att jag är frisk sedan annars kommer jag få gå praktik sju dagar i veckan resten av tiden.. å andra sidan är det ingen som håller koll som tur är.

Idag var det kalas hos Noel :) Söta söta Noel var sjuk stackarn. Men kul att få träffa hela familjen, ni är så goa, är glad att vi fick komma :) Grattis Noel på din födelsedag, hoppas du inte lider av tjejbacillerna allt för länge!

   Skynda skynda så man hinner leka med allt!

Jag orkar knappt sitta framför datorn men jag har sovit sen jag kom hem vid 15 till 18.30 och är rätt rastlös. Vi var ut igår, det kanske inte var smart, tog det iof lugnt utan att anstränga mig det minsta ända tills vi kom till dansgolvet då fanns det ju liksom inget val. Var trevligt att sitta och prata med Jenny, en fantastisk vän och vi kom varandra nära igår. Synd att hon flyttar snart : / Såklart det är så, när man hittat någon man kan prata med. *suck*

Kom fram till att vi var väldigt lika varandra plötsligt, hur kan det komma sig att man kan träffa en person under lång tid men ändå inte se varandra? Varför kan man bara vardagsprata? Eller jag...jag. Varför har jag så svårt att släppa in folk inpå livet? Är det någonting som gjort mig så?

Jag har sådan lust att se någon bra film men jag kommer inte på någon! Någon som har tips?? Vill verkligen ha tips..

Usch det ser förjäkligt ut här, man ska verkligen inte ha frigolit bland barn alltså, har köpt en ny hylla nämligen. Men den får inte plats där jag vill ha den i badrummet, för de dumma rören. Då måste vi göra några sorts fötter till den...hmm...

Imorgon blir det städning + utgång och på söndag blir det kalas. : )) Om vi är friska såklart. Skulle vara kul att se Noel, 1år ju!!, var ju inte länge sedan han kom tycker jag. Men samtidigt känns det som Olivia funnits så länge så..

Någon som kan seee vart min hudkräm är?

Min lillasyster går Psykologiprogrammet, jag är så stolt över henne!  Hon har verkligen kämpat med skolan för att komma in och nu går hon där. Hon är så duktig! Är så glad över att hon trivs också, även om jag saknar henne när hon är där borta i Östersund. Jag önskar dig all framgång syster!

Jag känner mig sådär ofokucerad som på lokareklamen. Jag känner mig helt död i huvudet. Vad ska man egentligen följa när huvudet är dött? Nyss satt jag på Olivia blöjan ut och in, ut och in!! Jag hoppas jag är frisk imorgon så jag kan gå ut, måste få komma ut. Jag vill köpa nya kläder också, man måste ju platsa bland alla snygga simmartjejer på förfesten imorgon. Var till birsta efter att jag vaknat vid 14.30...var ju ingen höjdare att gå där med barnen när man dessutom har feber, trodde inte det skulle vara så jobbigt men det var bara att ge upp innan jag hittat några kläder eller födelsedagspresent åt Noel för den delen. Provade kjolar dock, av någon anledning trodde jag att jag var ca 15cm större i midjan än vad jag är. Det får ju en att undra över ens kroppsuppfattning.

Ibland är det så svårt att vara mamma, särskillt till Teo. Det är så svårt att veta vad han vill ibland. Som nyss.

Han ville att jag skulle vara glad och busig med hans legobil och vad jag än sa och gjorde så gjorde jag inte rätt. Och han bara fortsatte att upprepa "var glad och busig då!", "med bilen", "var GLAD och BUSIG!" "med BILEN". Förklarade att jag vet inte vad det är han vill att jag ska göra och försökte med alla möjliga bus. Men nej det var inte rätt och tjat och tjat och tjat. Tillslut -"men vad vad i helvete Teo jag vet inte hur jag ska vara och nu orkar jag inte mer". Hela tiden är det någonting, varför tjatar barn så mycket även om man lyssnar och försöker tillfredsställa. De har något sorts kontrollbehov de utforskar. Jag orkar inte med det ibland! Idag har det vara hemskt att inte få på sig skorna först, man stängde bildörren för tidigt, man tog på sig bältet innan honom etc etc. Vet ni hur långt in HM går ute på birsta? Vi fick börja med att springa efter Teo längst in i butiken idag fast vi inte ens skulle in dit. Det är jäkligt jobbigt och hinner man inte ikapp så försvinner han. Roligt att knuffa undan alla i sin väg, blir slalom på HM helt enkelt. Alltid uppfriskande!