Tänk ändå att jag är där jag velat vara så länge. Sen i 5:an var min dröm att få barn och leva familjeliv. Det kändes hopplöst långt borta då och det kändes inte direkt närmare året efter heller ; ) Tröga år gick och nu har jag två små troll. Mina älskade barn och min älskade man. Jag är precis där jag vill vara, där jag hör hemma, som jag alltid vetat och var menad att vara. Det känns verkligen underbart. Kan inte tänka mig livet utan mina barn och Mathias. Allt känns meningsfullt. Sen är det en del av livet, i vilket stadie man än är i livet, att det inte är en dans på rosor hela tiden. Det vore ju konstigt annars.

Det är häftigt att ha ansvar över vad en människa har för verktyg att utveckla sitt eget jag. Det är så mycket rätt och så mycket fel man kan göra. Reflektera, ett sånt där bra ord som inte kan låta bli att nämnas när man pratar om barn. Varenda sak man gör och säger till ett barn bör helst alltid reflekteras.

Jag såg en mamma på birsta idag som var så himla sur och grinig. Jag är bara tvungen att skriva så för hon ansåg att sin son var det. Sonen var runt 2år, skittrött och säkert jätte less på att gå runt efter mamma och pappa och titta på badlakan, tallrikar och ljusstakar. Självklart gnällar han, självklart drar han benen efter sig eftersom han inte orkar gå mer. Och så säger mamman att han minsann får sätta sig i bilen om han inte håller tyst och gör det hela ännu värre och sonen blir mer frustrerad för att ingen förstår honom. Stackars liten, snacka om missförstådd, snacka om brist på reflektion från mammans sida. En sådan där typisk situation.

Ser jag hos mig själv så blir jag hur less på Teo som helst ibland på birsta, men är han trött så förstår jag det så åker vi hem. Nej less blir jag för att han älskar att trotsa (läs testa oss) på birsta eftersom det är såå mycket man inte får göra...dra i kläder, springa ifrån, ta saker, riva ner. Så, ja det blir IKEAlekhörnan och leksaksaffärer mest när vi är ute. För vilket litet barn vill gå i affärer med mamma och pappa? Det är som om Mathias skulle dra med mig en hel dag och titta på motordelar..då tror jag att jag skulle spy efter ett tag. Eller lägga mig på golvet och skrika....

Mina älskade barn:

Idag har jag varit på IKEA själv. Utan barnen alltså, var en upplevelse ; ) Det var skönt men jag kände mig hyffsat stressad, kände att jag måste hem till barnen hela tiden. Och så ville man ju gärna hinna hem till middagstid då det blir lite svårt för Mathias att göra mat med barnen och så. Kom ändå hem efter 19 ; ) Köpte ett sådant där målarstafli till Teo på IKEA.  Och så blev det en dyr fyrhjulingbana som jag hoppas han ska gilla. Sen så betade jag av en av 100kr presenterna vi ska byta hos min farbror. Då har jag bara en sådan kvar då. Sprang som en tok och letade julklapp till både Krille och Emil men nu vet jag vad det blir iaf.

Sen köpte jag även en liten grej till Mathias som jag ska pyssla ihop själv. Hoppas han gillar den!

Nu får julafton komma, jag och syrran ska bara hinna julbaka på måndag och Mathias ska hinna fixa skinkan och senapen. Sen så!

Julafton ser ut så här:

12.00 Kommer till Göran.

13.00 Lunch

14.45 Åker från Göran till mamma.

15.00 Ska vi vara hos mamma.

16.00 Mat hos mamma

17.45 Åker från mamma till svärmor 

18.00 Ska vara hos svärmor

Så nu vet ni när vi är borta så kan ni göra inbrott här om ni vågar. Akta er för dammråttorna och elaka grannarna bara. Och om ni hittar något av värde kan ni väl höra av er. 

Det blir kanon schema iaf! ; ) Vill verkligen träffa alla och det är värt att åka runt. Sen har vi förstående släkt som inte halshugger en om man inte kommer i tid. Jag tänker inte stressa på julafton!

Tänk nästa jul, då blir det till att fira i vårat hus så får folk komma till oss istället!

Barnen somnade ju i bilen igår, vid 23 ungefär. De sov ett bra tag så jag och Mathias låg å pratade länge och drev med varandra. Älskar sådanna kvällar, vi skrattar hur mycket som helst!

Iaf så när jag väl la mig brevid dem så kunde jag inte somna, vad hemskt det är när man verkligen inte kan somna någon gång! Jag bara vända och vred på mig och hade ont i ryggen. Tillslut somnade jag i den skönaste ställningen jag hittade och det var ostkroksställning med huvudet på vår höga prydnadskudde...då kändes nacken okej! En timme senare vaknar Teo, trodde klockan var 5 men den var tydligen 7 enligt Mathias som tog hand om Teo då. Så jag somnade vid 6 då alltså. Fattar inte att Teo var uppe 7 när han somnade 23! Det är han i ett nötskal, han var iaf döhungrig och åt en stor skål havrefras. Sen la han sig med mig igen och sov en stund till. Ja så var det ju morgon och då kör Olivia maraton amning så det blev inte många min sömn för mig inatt. Pappa ringde vid 11 och då försökte jag vakna till riktigt och kliva upp.

Nu gör Mathias någon god pytt med potatis, rödlök, köttbullar och hemliga saker tydligen ; )

Nu är vi hemma efter en visit hos svärmor och svärfar. Barnen sover båda två efter att ha somnat i bilen. Helt otroligt! Det firar vi med ett glas julmust!

SKÅL!

Yes. Hon vill köpa lägenheten, 150 fick vi och är skitnöjda! Det gäller bara att få kontraktet skrivet så! Vi ska prata med banken nu om allt, vad vi lägger på vad. Struligt det känns, ska bli skönt när allt är betalt som det ska betalas osv, tycker det är rätt stressigt. Men det löser sig.

Teo är bra, ingen mer frånvaro. Jag mår också bra idag men det tog några timmar in på natten innan det gav sig och jag kunde somna.

Så hittade 600 norska kronor hos svärmor och svärfar som vi fått för länge sedan. Inte allt för tråkigt ; ) välbehövda såhär i jul! Blir julklappar till Teo tror jag. Imorgon ska vi försöka hinna titta på lite tapeter, skulle vara kul! Fantisera lite..

Idag var vi en sväng ut till birsta, köpte lite adventskalenderpresenter åt Teo och lite nödvändigheter på ÖB. Kvällen spenderades med min syster, vi tittade på nya Narina. Tyckte den var bra men första var bättre. Sen har jag slagit in julklappar, 9st! Tycker det är dötråkigt att slå in julklappar, iaf om man vet att man har många att slå in...tar hundra år!

Iaf så vid sista paketet fick jag ont i magen, eller under högra revbensbågen. Så har jag haft smärta där nu med visst intervall sedan 23.10. Det är längre mellan gångerna nu men det vill inte riktigt gå över. Får se hur det utvecklar sig...fattar inte att allt ska hända mig!

Jag pratade med min kära sjuksköterska till svämor om Teos frånvaro och trötthet igår och hon trodde det var en frånvaroattack som är ett typ av epilepsianfall. Tydligen relativt vanligt bland barn men man får vara lite vaksam. Känns ganska läskigt, det är bara att hoppas att han inte får det igen!

Imorgon ska tanten som ville ha lägenheten komma och titta på den igen. Hon tyckte den var lite dyr så vi får väl förhandla om priset. Det ordnar nog sig, bara vi får den såld så! Orkar inte med det här längre, att inte veta om man får den såld i tid! Det är skitstressigt! Så jag hoppas verkligen att vi fixar det där imorgon!

Det är inte så ofta man blir riktigt rädd, men idag blev jag det. Teo ropade på mig ledset när han satt och kollade på film vid datorn och när jag kommit fram till honom ser jag att han ser riktigt dålig ut. Det ser ut som om han mår illa så jag springer efter något att spy i. Jag frågar om han mår dåligt och han får inte fram ett ord. Jag tittar in i hans ögon och frågar igen och det går inte att få ögonkontakt utan han tittar rakt igenom mig. Jag blir rädd och frågar hur han mår igen. Han säger inget utan ögonlocken börjar smått stängas som om han är för trött för att hålla de öppna. Jag bär honom till sängen och drar på honom täcket. Försöker få kontakt men han säger inte ett ord. Olivia sitter bredvid och vill också ha kontakt, drar i täcket och då gnyr Teo till som om han fryser varje gång hon lyfter lite på täcket. Han känns inte varm och det gör mig ändå mer bekymrad. Teo, hur mår du??, nästan skriker jag och han stirrar på mig som reaktion. Mår du illa, Teo? förstår du vad jag säger? säger jag och han börjar somna. Jag ringer Mathias och säger att han måste skynda sig hem. Teo somnar. Jag tittar till honom hela tiden och efter 5-10min väcker jag honom och han säger något yrt och somnar igen. Precis när Mathias kommit hem så ligger han och tittar och svarar på att han vill ha saft och godis. Han dricker men vill inte ha godis när väl skålen står framme. Men sen blir han bättre och bättre och nu är det full fart igen.

Jag fattar ingenting! Jag har aldrig sett honom sådär, han var helt tom i ögonen och förstod verkligen inte vad jag sa. Det verkar inte som om han kommer ihåg det heller. Men när Mathias frågade honom om han haft ont i magen så sa han ja och att det var som om de tryckte och sedan släppte.

Usch jag blir livrädd! Okej om han haft feber så hade det inte varit konstigt men såhär...

Det är häftigt vad Teo är stor nu, vad mycket han lärt sig på sina 3,5år. Uttrycka viljan på nya sätt, berätta om minnen och förstå sina egna behov. Att veta vad som är lösningen på olika problem. Idag förklarade jag att jag hade huvudvärk och då la han huvudet på sned och frågade om jag behöver alvedon.

Så lägger han sig brevid mig och säger att han saknar mig och älskar mig. Så säger jag att jag älskar honom och berättar att vi ska vara hemma hela familjen nu, hela julen och att vi kommer hitta på en massa kul. Jaa säger han, ler stort och lägger sig kind mot kind med mig och myser. Sen säger han att han är såå hungrig och vill ha kuddar med mjölk. Tänk att han knappt kunde prata för 1,5 år sedan och ännu mindre uttrycka känslor med ord. Att förstå att man känner just hunger och att uttrycka att man behöver få något i magen är inte heller helt självklart för småbarn.

Min guldpojke, han gör mig galen ibland men jag älskar honom så galet mycket också.