Igår var vi hos Emily och Linus. Emily fyllde 23år! Gammal tant! ; ) Åt gott fika och spelade alfapet. Älskar att spela spel, synd att Mathias aldrig vill spela. Teo tittade på ice age och Olivia åt kaka. Trevligt var det och jag hoppas det inte dröjer så länge till nästa gång. : )

Idag har vi varit på loppis i bergsåker, tog med mig syrran. Pappa skjutsade dit henne och skulle egentligen inte in. Men eftersom det inte var så stort gick han in ändå. Gissa vem som var den enda som köpt något? Jo pappsen, han köpte en kökslampa och en pistol åt Teo. Alltid bra med våldsleksaker ; ) 
Sen bowlade vi och det var kul då jag vann. Särskillt roligt att jag vann över syrran som alltid brukar vara mycket bättre än mig. Det berodde nog mer på att hon hade otur mer än att jag var skicklig tyvärr. Teo älskling bowlade också. Med rännstopp. Det tyckte han var jätte kul!

Hittade en sådan bra länk om trotsåldern. http://www.babyvarlden.se/templates/Article____69477.aspx

Här står att det är nödvändigt att testa gränser för att finna sin plats i familjen, och för att utveckla sin inre röst - den som ska tala om vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor. Barnet ska också lära sig att sätta gränser för vad de accepterar av andra. Det står om rasieranfall som är vanligt och att barnet har en sådan frustrationen att stressnivån blir så hög att barnet mister kontrollen över sig själv. Det står att utbrottet få ha sin gång. Det är som regel inte möjligt att nå barnet med uppmaningar om att vara lugn, påpeka att det är fel och så vidare. Det får vänta. Intressant, det är alltså helt onödigt att tjata om att barnet ska lugna sig om barnet blir riktigt frustrerat, så som Teo kan bli. Särskillt när han är trött. Det har man ju iof märkt men ändå intressant att det faktiskt antagligen är så att det handlar om stresshormoner.
Undra hur många som inte har tänkt "oj vilken jobbig unge" när någon sett ett barn ligga och skrika på affären för att den inte får godis. Men det är alltså helt normalt.Teo har dock nått sin topp och vänt och det är så himla skönt :D Han är så go nu för tiden även om han trotsar mycket också så skriker han inte sådär jätte ofta. Det kan inte vara lätt att vara mitt imellan att kunna och inte kunna. Vilja och inte vilja. Vill jag ta på mig byxorna? Kan någon tvinga mig? Kan jag själv? Orkar jag nu eller är jag för trött? Får mamma ta på mig byxorna? Är det dom här byxorna jag vill ha på mig? Bestämmer mamma vilka byxor jag ska ha? Nu knäppte hon inte knappen som jag vill knäppa den! Jag ville ju knäppa knappen! Nej men jag ville ju inte ha byxor nu när jag tänker efter. Jag vill bada. Jag tar av mig byxorna. Får jag inte? Bestämmer inte jag? .....

Min älskling.