Var å kollade på en jätte fin lägenhet idag, men den lär stiga som attan i pris. Vi åt pizza med morfar efteråt. Så åkte vi hem och bjöd honom på sockerkakan jag och Teo gjorde. Teo busade med morfar tills han blev trött. Höll i stora gröna bollen och ramlade över barbiehuset och klämde sig på låret. Det blev ett bra klämmärke där, finns det något värre än att klämma sig riktigt illa?

Teo och Olivia somnade kl 20 fort efter att morfar gått. Helt otroligt. När jag kom in och la mig med dem såg de ut såhär:

Äkta syskonkärlek.

Idag vill inte Teo gå på dagis. Han var jätte ledsen hela vägen dit...följde med honom in och försökte avleda honom men det gick inte. Han sa hejdå, gav puss och kram genom fönstret sedan och jag såg att han började gråta därinne. Det känns förjävligt. Särskillt eftersom jag vet att han inte måste vara där då jag ändå är hemma. Men jag kan ju inte ta hem honom igen när vi väl är där. Då kommer han tro att han är ett val varje gång vi kommer dit, det blir jobbigt när han måste vara där sedan på heltid.

När jag var där inne såg jag samtidigt att de hade kapsylerna framme igen, på golvet låg de i "läsvilevrån" den här gången. Jag sa till två fröknar som stod där att jag inte tyckte om detta. Fick till svar att barnen tyckte de var så kul för att de har de som "mat" i dockvrån samt att det aldrig hänt någon olycka och att de funnits där i flera år. Ja men en dag händer det, sa jag. Men fick något babblande till svar om att det går bra t.o.m för de nya 2åringarna. Gick hem och var riktigt ledsen på allt vad dagis heter och har suttit nu sedan 9 och försökt hitta fakta om barn och att sätta i halsen.
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=21135&PreView=

Detta var det enda jag hittade från sjukvårdsrådgivningen. Jag fattar inte att det är så mycket tal om säkerhet på leksaker ute i handeln men ingenting sägs det hur det är på förskolorna där barnen faktiskt leker mest.

En kapsyl är precis lagom att sätta i halsen, är rund så att den täpper till luftvägen samt vass så den skadar både munn och strupe. De ligger alltså i dockvrån där fröknarna inte tittar förrän någon skriker, är arg eller ledsen. De har ingen koll alltså. Jag hade inte haft något imot att de fick klistra med kapsyler under uppsikt men nu är det inte fallet.

Jag vet inte hur jag ska göra. Tycker det är pinsamt att ställa kravet direkt till förskolepersonalen men det är väl det jag måste göra. Det är jobbigt att vara ensam om det också, ingen annan förälder verkar reagera.

Skrivit på familjeliv om detta också. Om att vi så gärna nu för tiden vill att barnen ska kunna utvecklas genom att få ta mer ansvar. Men någonstans måste man dra en gräns om vad som är utvecklande och vad som bara är dumt.